Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Ossiannilsson, K. G.: Från Shakespeare via Sheridan till Kipling - Langenfelt, Gösta: De olika staterna i ryska sovjetrepubliken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE OLIKA STATERNA I RYSKA
SOVJETREPUBLIKEN.
För TIDEN av FiL D:r GÖSTA LANGENFELT
DESSA DAGAR HA ICKE MINDRE ÄN ADERTON
i stater erkänt Sovjetryssland åo, jure, d. v. s. rättsligt.
dy Dessa äro Sverige, Norge, Danmark, Finland, Estland,
Lettland, Litaven, Polen, Tyskland, Italien, England,
Österrike, Grekland, Turkiet, Persien, Rina, Mongoliet och Avganistan.
Japans, Frankrikes, Tjeckoslovakiets och en rad andra staters
erkännanden stå för dörren. Den segaste i motståndet blir
naturligtvis Nordamerikas Förenta Stater.
Men då man säger Sovjetryssland — (varför inte översätta det med
Kådsryssland?) —, har man intet begrepp om huru detta land är
organiserat, utan man uppfattar det som en helhet, såsom
Frankrike, då det i stället närmast är att jämföra med det engelska
världsväldet, med dominions och kolonier, eller ännu bättre med Förenta
traditioner fostrad publik, och bäggedera föllo med aristokratiens
fall. Den nya aristokratien har av skuggrädsla upptagit
puritanis-mens etiska och litterära ideal. Och räddningen, en ny realistisk
utveckling, är att hoppas endast av aristokratiserade förhållanden.
Ej av någon ny adel, men av förhållanden, som gynna en modigare
och fördomsfriare livssyn. Och när dessa förhållanden infinna sig,
skall man finna, att det engelska lynnet ej är livsskyggare än andra
nationers. Det sunda verklighetssinne, som engelsmannen visar i sin
politik och sin köpenskap, skall han än en gång ådagalägga också i
sin vittra konst. Å andra sidan få vi, som mena oss fria, ej invagga
oss i säkerhet. Den litterära utvecklingen hos oss bar alltsedan
nittiotalet gömt oroväckande möjligheter. Kritiken har tagit makten
ifrån den skapande litteraturen, och denna kritik har i alltför många
fall tjänat krassa politiska, plutokratiska intressen. Alltför många
makter i vårt land skulle ha nytta av, att litteraturen puritaniserades
eller blev ett grant och skimrande skal, en stor, förgylld tomhet.
Men det är ej författarna av den yngre skolan, som velat det så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
