Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Tullkommitténs betänkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tullkommitténs betänkandbt 374
taget aldrig kunna göra annat än gott, att vårt land anslutit sig till
principen att såvitt möjligt söka stödja alla näringar genom tull,
att det sålunda inte egentligen var fråga om att anföra skäl för
hela systemet utan endast att peka på den ena eller andra varan,
vilken lika väl kunde räknas till de skyddsbehövande som de redan
förut med tull belagda.
Det är denna idé om ett ’’solidariskt tullsystem^’ till likformigt
skydd och befrämjande av alla våra näringar, som varit ledande
för hela vår hittillsvarande tullpolitik, och det mest
anmärkningsvärda i reservationen är kanske att dess tullvänliga undertecknare
känt sig föranlåtna att utrymma denna från den politiska strategiens
synpunkt ytterst viktiga position. Därmed har striden blivit förd
över på ny mark. Man enas i stor utsträckning om att en tull,
som skall bringa hjälp åt den ene och lätta hans börda, måste bäras
av någon annan. Man får ingenting för intet. Frågan blir då
bara om hjälpen är värd priset. Eller om hjälpen inte kunde bringats
mera effektivt på annat sätt.
För denna rätt så nya form av protektionism bli tullar ett led i
socialpolitiken. En näringsgren behöver skydd, den tryckes ned
under de ekonomiska krafternas fria spel, dess idkare äro för svaga
att hjälpa sig själva, samhället måste gripa in, till den enskilda
gruppens men därmed i sista hand ookså till det helas bästa. Mot
det resonemanget böra väl inte de reformvänliga anhängarna av all
slags annan socialpolitik ha några principiella invändningar att
göra? Och framför allt borde väl socialdemokraterna inse, att de
principiellt höra till samma läger som tullvännerna och inte ha något
att göra med den liberala frihandelsdogmatiken och dess dyrkan av
en hänsynslös och oreglerad fri konkurrens?
Det är verkliga siréntoner. Förstår den socialistiske Odysseus
inte att uppskatta dem, eller är det just med kännedom om sin egen
svaghet och tonernas förföriska makt, som han i praktiken bundit
sig fast så hårt vid frihandeln, att han i vårt eget land kunnat kallas
för den mest orubblige?
Frågan är nog berättigad. Den svenska socialdemokratin har
visserligen mera enhälligt och kompakt än något annat politiskt parti
— den nya liberala gruppen kanske undantagen — bjudit
tull-ivrarna motstånd. Det är ingen tillfällighet att de
socialdemokratiska representanterna inom tullkommittén höra till majoriteten och
mycket verksamt bidragit till utformande av dess ståndpunkt. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
