Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Tullkommitténs betänkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tullkommitténs betänkandbt 376
artiklar, nu utgivna under titeln Tullfrågan. Den lilla skriften
lämnar ifråga om polemisk effektivitet intet övrigt att önska.
Men om reservationens försvar för tullarna såsom medel att bota
vissa brister i ett samhälle med fri konkurrens är mer än
tvivelaktigt, kan detta inte hindra, att dess kriti^a synpunkter i många
fall måste kallas anmärkningsvärda. De ta nämligen uppenbart
sikte på svagheterna i hela det nuvarande ’’fria’’ ekonomiska
systemet och sammanfalla därför delvis förvånande väl med den
kritik som socialister bruka komma med och som de vanligen ha så
svårt för att få "de borgerliga" att förstå eller åtminstone att fästa
avseende vid.
Låt oss t. ex. återkalla i minnet de hetsiga debatterna om
understöd åt de arbetslösa under krisen. Nog skulle de ha någon hjälp,
förklarade man, men understöden finge inte hindra en återgång till
"normala" förhållanden. Och vad kunde menas med normala
förhållanden? Jo, att industrin kommit i gång med arbetslöner, som
den kunde betala. Understöden måste därför sättas lägre än
lönerna sådana de utbildades på den fria marknaden. Från arbetarnas
sida ville man inte släppa kravet på ett existensminimum för de
arbetslösa och hävdade att detta inte kunde garanteras av "de
löner industrin kunde betala". På denna invändning undvek man
alltid omsorgsfullt att svara från den sida, där man ivrigast talade
för marknadslöner under fri konkurrens såsom den riktiga vägen
till normala förhållanden. Nu har man nöjet att i reservationen läsa
följande:
’’Majoriteten säger att ’’den relativt rikliga förekomsten av vissa slags
arbetskraft kommer att ditlocka sådana näringar, som ha användning därför".
Detta är nog teoretiskt riktigt. Men ditlockandet sker icke, förrän
arbetslösheten tryckt ner lönerna till en så låg nivå, att de lämpliga näringarna kunna
bära sig. Denna nivå skulle i Sverige i en mängd faU utan tvivel kommit att
ligga lång-t under vad som här i landet anses som en socialt försvarlig
lönenivå. Skyddstullsystemet har efter vår mening i stor utsträckning haft den
verkan, att en så stark nedtryckning av lönenivån för ifrågavarande
arbetare-grupper förekommits, och att det blivit möjligt att uppehålla exempelvis
textilindustriens arbetarekår på en mera mänsklig levnadsstandard än med ett rent
frihandelssystem skulle varit möjligt."
Och i sammanfattningen:
"Läran om att frihandeln garanterar fuU sysselsättning för all arbetskraft,
vilar såsom vi framhållit också på den andra förutsättningen, att man är be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
