Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Tullkommitténs betänkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S78 tullkoltfmlttléns betänkal^dk
Idén att de stora vinsterna för en del industrier vid frihandel
icke skulle kommit annan svensk industri tillgodo, återvänder
ständigt:
’’Vid frihandel hade sannolikt ägarna av naturmaterialen, och möjligen
också de stora företagarna, skördat en större vinst för ögonblioket. .Men det
är endast alltför sannolikt, att dessa vinster i brist på tillräcklig användning
inom landet kommit att placeras i utlandet och att arbetskraften dragits
samma väg.’’
Såsom vid en diskussion i Nationalekon, föreningen i Stockholm
påpekats förutsätter detta, att den svenska räntefoten genom den
rikliga kapitaltillgången skulle ha gått ned i jämnhöjd med t. ex.
den engelska. Bilden av Sverige som ett starkt kapitalexporterande
land under åe sista trettio åren förefaller inte särdeles sannolik.
Men reservanternas allmänna utgångspunkt, att stora vinster i
händerna på enskilda inte lämnar någon garanti för den ur landets
synpunkt bästa användningen av kapitalet, ha socialister
uppenbarligen ingen anledning att göra invändningar emot. De kunna
däremot med kommittémajoriteten mena, att det bör finnas mera
ekonomiska metoder att låta dessa vinster komma hela folkhushållet till
godo än skyddstullar på svenska varor, tillverkade under
ogynnsamma naturliga betingelser.
Samma skeptiska hållning gentemot reservanternas medicin
under instämmande i deras diagnos av sjukdomen torde
socialdemokraterna komma att intaga på ännu en annan väsentlig punkt. Det
gäller frihandelns förmåga att trygga största möjliga, effektivitet i
produktion och distribution. Även här onöter man det märkliga
förhållandet, att reservanterna för att träffa frihandeln riktigt i
hjärtat sätta in sin kritik mot grundvalarna för hela den fria
konkurrensen. En av grundförutsättningarna för detta system är ju, att
konsumenten göres till den ende kompetente domaren över sina egna
behov och bästa sättet att tillfredsställa dem. Han vet hur han
skall köpa bäst och billigast. Såsom det heter i betänkandets
teoretiska utredning om fördelama av det fria varuutbytet:
’’Det torde efter denna diskussion av några bland de oftast förekommande
tankegångarna på området allmänt taget kunna sägas, att invändningarna mot
ett fritt byte äro förfelade, i den mån de bestrida en omedelbar vinst av detta
byte för de bytande länderna. Visserligen kan man, som redan förut
påpekats, bestrida befolkningeris rätt att själv välja sin konsumtion eller sattet att
täcka sina behov, vilket då måste draga med sig ej blott hinder mot import
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
