Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Tullkommitténs betänkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tullkommitténs betänkandbt 380
Om en kund kommer in i en affär och finner två varor av samma slag till
salu för samma pris och den ena har varit starkt annonserad, den andra icke
alls, vilken av varorna köper han?
87,6 % köpte den annonserade varan; 3,6 % köpte den icke annonserade;
8,8 % undersöktes ej.
Den andra frågan löd: Om en kund har möjlighet att köpa en likartad vara
till olika priser och den icke annonserade varan är billigare än den annonserade,
vilken av dem köper han?
Denna fråga besvarades av följande siffror: 60,6 % köpte den annonserade
varan; 24,2 % köpte den icke annonserade; 15,2 % undersöktes ej.
Detta är en statistik, som borde intressera varje fabrikant och affärsman
för annonseringens makt.’’
I diskussionen efter betänkandets framläggande har man också
gång efter annan från industriföretagens sida hört förklaras, att
tullarnas uppgift just skulle vara att trygga den inhemska
marknaden åt svensk industri genom att befria de svenska producenterna
inte så mycket från den utländska konikurrensen som från de med
denna konkurrens förbundna orimligt stora försäljningskostnaderna.
Vid «tt redan omnämnt möte av Nationalekonomiska föreningen
i Stockholm uppträdde också en stor industriledare som energiskt
underströk just denna erfarenhetssynpunkt. Han betraJktade såsom
oriktig själva den förutsättningen för majoritetens resonemang, att
nämligen en tull ingen uppgift har, såvida den inte höjer priset på
den tuUskyddade varan. Han menade att nationalekonomerna i
regel ingen aning ha om de ofantliga kostnaderna för att få en
massartikel placerad på marknaden, och att denna deras ensidighet gör
deras slutsatser om frihandeln ohållbara. En tull, ansåg han, skulle
öka avsättningen av den svenska varan, därigenom underlätta
produktion i större skala och sålunda möjliggöra billigare priser. Då
samtidigt den oerhört dyrbara försäljningsapparaten skulle kunna
i stor utsträckning undvaras, borde konsumenten kunna få sin vara
lika billigt som vid frihandel, medan industriens ägare och arbetare
finge en större samlad inkomst att dela.
Hur glädjande det än är för socialisten att sålunda få höra några
av sina egna allra mest ärevördiga, men förvisso fortfarande
livskraftiga argument mot slöseriet under fri konkurrens formuleras
av de enskilda fria företagarna själva, kan han likväl inte underlåta
att även här ställa samjna envisa fråga: huru kan tullen en så kraftig
verkan åstadkomma, att konkurrenskostnadema skulle föi^vinna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
