Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Händelser och spörsmål - Valrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 händelsee och spörsmål
samtidigt inte kunde bortse ifrån att valen skulle avgöra andra kammarens
sammansättning för en hel fyraärsperiod. Ännu på försommaren gåvo de olika
partiernas valprogram ingen anledning att förmoda någon radikal omvärdering av
de olika frågornas inbördes betydelse. Men knappt hade valrörelsen på allvar
tagit sin början, förrän fram och tillbaka mellan partierna susade
beskyllningarna för att ha skjutit försvarsfrågan i skymundan och gett valstriden
karaktär av en kamp om regeringsmakten eller om majoriteten i andra kammaren.
Det är naturligtvis högern och socialdemokraterna, som i främsta rummet
strävat att sätta varandra på de anklagades bänk. Men även ’’mellanpartierna" ha
deltagit och i regel på den högra sidan. Det frisinnade partiets ledare, som
älskar saklighet högre än något annat ord i svenska språket, torde ha varit en
av de förste, som bestämt lade ansvaret på socialdemokraterna för att striden
om sak fått ge rum för en strid om makten. Liberalerna ha spelat variationer
på samma tema, när de inte någon gång fallit in i den gamla melodin om båda
ytterlighetspartierna såsom lika stora syndare.
Ingen av paTterna torde vilja erkänna sig skyldig, och en bindande
bevisning är enligt sakens natur utesluten. Det finns emellertid gott om indicier
för socialdemokraternas relativa oskuld. De anklagades i våras för ett rakt
motsatt brott. Då avslogo de nämligen ett kompromissanbud från de
frisinnade, och enligt borgerlig uppfattning skedde detta endast och allenast av
valtaktiska skäl. Oviljan mot försvarsbördorna skulle skänka partiet röster, som
det annars inte kunnat påräkna. Förklaringen må vara riktig eller inte.
Valspekulationen må. dömas aldrig så hårt. Den är i alla händelser psykologiskt
begriplig. Men vad skulle ha förmått socialdemokraterna att ändra signaler?
Folkstämningen? Den svenska höger, som på nyåret motionerar om 255 dagars
övningstild, på våren röstar för 195 och slutligen går ut i valrörelsen med —
tillsvidare — 165, vittnar bäst om vart vinden blåser. Skulle
socialdemokraterna sämre förstått att ^’avlyssna folkstämningen’’? Nog vore det
överraskande, om.de skulle beskyllas för att inte heller duga till demagoger.
-Om man sålunda förgäves letar efter något begripligt motiv för
socialdemokraternas del att smu^la undan försvarsfrågan, är det lätt att märka
frestelserna på högerns och de liberalas väg. Bortsett från att oförminskade
militär-bordor inté kunde bli någon eggande paroll i vida lantmannakretsar, lade den
hinder i vägen både för en borgerlig samling och för högerns bevarande av
regeringsmakten. Man torde även på högerhåll inte ha räknat med annat än en
fortsatt majoritet i andra kammaren av socialdemokrater ocli frisinnade. Efter
en valseger för dessa "avrustningspartier’’ skulle det vara omöjligt för hr
Trygger att sitta kvar, om han gjort rustningarna till valstridens huvudfråga.
Liberalerna, som ville hålla möjligheterna öppna för valallianser med högern,
kunde svårligen göra det med militärfrågan som underlag, däremot med gott
samvete under fältropet: front mot kommunismen. Och så enades man med
högern om den något äventyrliga teorin, att i politiken är det svajisen som
styr, och att man framför allt måste förebygga en arbetaremajoritet, inom
vilken kommunisterna skulle få utslagsrösten.
De frisinnade slutligen ha haft allt intresse av att hålla gränslinjen klar mot
sina f. d. partikamrater. De ha utan tvivel med glädje hälsat alla tecken på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
