Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Händelser och spörsmål - Valrörelsen - Den boerbetonade regeringen i Sydafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händelsee och spöesmål 383
liberalernas dragning mot höger oeh inte dröjt med att understryka dem.
Inviterna till borgerlig samling måste avvisas. Det skedde mest effektivt genom
att peka på försvarsfrågan som den centrala. Om man då samtidigt kunde ge
ett slag åt vänster ocJi på socialdemokraterna lägga skulden för att den stora
frågan skjutits undan, markerade man ju bara därmed sin karaktär av
borgerligt parti.
Om valstriden sålunda kommit att, mindre än man väntat, -röra sig kring
försvarsfrågan som medelpunkt, ligger den djupaste anledningen härtill utan
allt tvivel i högerns och delvis liberalernas behov av en bättre valparoll än:
front mot nedrustningen. Att socialdemokratin underlättat svängningen genom
att i sitt valmanifest sätta som mål en arbetaremajoritet i andra kammaren,
är naturligtvis en möjlighet. Men knappast mera. Man skall hysa en verklig
övertro på ordets betydelse, om man föreställer sig att politiska partier låta sitt
handlingssätt bestämmas av vad som står eller icke står i en motståndares
valprogram. Den faktiska strävan efter majoritet eller i alla händelser en
avgörande maktställning, som måste finnas hos varje politiskt parti med tro pä
sin egen framtid, är lika självklar för det socialdemokratiska partiet, vare sig
det skrives ut i ett valmanifest eller icke. Och den är lika välbekant för de
övriga. Det var inte socialdemokraternas proklamerade strävan efter
majoriteten i andra kammaren, som betydde något. Det var i stället deras verkliga
eller förmenta utsikter att nå den.
Detta år 1924 utgör otvivelaktigt en vändpunkt i världens
historia efter kriget. Den av krigspsykosen betingade
reaktionen satte in i alla länder eller framtvang en extrem
radikalism. Men man synes ha hämtat sig litet varstans
i de krigande länderna. Ett intressant drag i den mondiala situationen är också
omsvängningen i Sydafrika, där en koalition mellan boer-nationalister och arbe
t are innehar regeringsmakten.
Det vita arbetarepartiet — ty de inf ödde tillhöra ej i större utsträckning
fackföreningarna — har fört en mycket prekär tillvaro i Sydafrika.
Utsugningen har nog aldrig varit hänsynslösare än här, där Cecil Rhödes
företagaranda vilade över både boer och engelsmän. Här ha också kommunister och
syn-dikalister haft en tacksam jordmån och man har arbetarledaren, överste
Cres-well, mycket att tacka för att icke partiet splittrat sig i sekter eller förletts till
ofruktbara revolter. Den nu vunna regeringsställningen förpliktar och skall
väl bidraga till uppfostran av det till härkomsten så heterogena sydafrikanska
arbetarpartiet, som nu får taga sitt engelska broderparti som föredöme.
I regeringen sitter Creswell som försvars- och arbetsminister och därtill har
han en partivän som postminister. De övriga ministrarna äro sydafrikanska
nationalister med general Sertsog som statsminister.
Denna egendomliga utveckling av politiken i Sydafrika förtjänar att
närmare studeras. För 22 år sedan måste boerna efter hjältemodig kamp mot
övermakten sträcka vapen och fredsfördraget undertecknades av Smuts, Botha, De
Wet, De la Rey och Hertzog. Den siste var då endast 36 år, men, från början
advokat, hade han under boerkriget hunnit bli en bemärkt ledare och talare.
Den
boerbeto-nade regeringen
i Sydafril<a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
