Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Händelser och spörsmål - Den boerbetonade regeringen i Sydafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 händelsee och spörsmål
Han inträdde också i Bothaa första kabinett, men dä denne liksom senare Smuts
enligt hans mening kommo i ledband av engelska imperialister, utträdde han ur
regeringen och bildade Sydafrikas nationella parti. Partiet har vuxit oerhört,
ehuru det endast långsamt gjort sig politiskt gällande både i de gamla
boer-staterna Transvaal och Oranjefristaten och i de sydliga delarna av Kaplandet.
Till att börja med lade man huvudsaklig vikt vid kulturell propaganda: att
uppehålla Afrihaans, den holländska dialekt, som talas här nere, och uppmuntra
skolor och diktare. Men vid valen 1920, strax efter fredsslutet i Versailles, kunde
man se partiets konsolidering: det ökade sina mandat från 27 till 45, medan
Smuts’ gemensamhetsblock (Sydafrikapartiet) gick ned från 54 till 40 platser
och de engelska unionisterna decimerades från 38 till 25. Smuts upplöste då
parlamentet samma år och fick genom sydafrikanernas och unionisternas
valallians en majoritet på 78 röster mot 44 nationalister och 9
arbetarrepresentanter. Årets val, som föranlett regeringsskifte, utföll för det gamla
regeringspartiet olyckligt, i det det endast tog 52 platser, medan nationalisterna gingo
upp till 61 och Labour till 18.
Herzog kunde emellertid ej övertaga regeringen med mindre arbetarpartiet
gick i allians och så skedde efter vissa viktiga sociala eftergifter från de
agra-riska nationalisterna åt industriarbetarna. Dessutom hade lång tids gemensam
opposition närmat partierna. Emellertid är ännu f Ör tidigt att döma i vad mån
arbetskoalitionen håller. Dock är det för Hertzog angeläget att stå väl med
England, vars Labour Party i koalitionen ser en borgen för sociala reformer,
medan det borgerliga England ser en borgen mot sydafrikanska
lösslitningspla-ner i de fakta, att arbetarledaren och försvarsministern Creswell är engelsk
överste och Xabour Party i Sydafrika i huvudsak ett engelskt parti.
Det är det märkliga, att Hertzog sedan han blivit premiärminister, icke
infriat alla unionisters ängsliga bekymmer, att nationalisterna skulle lösslita sig
från imperiet. Tvärtom har Hertzog offentligen förklarat, att han ämnar hålla
konstitutionen och just i dessa dagar har Sydafrika besökts av den engelska
kolonialministern Thomas. Den faran är alltså över.
Men vad vill alltså Hertzog? Är han ej annat än en maktsträvare, som
velat störta Smuts? Hertzog är otvivelaktigt en nationell boer. Hans parti
fördömde aldrig det lokala boerupipror, som mot slutet av 1914 uppstod i Maritz,
och till fredskonferensen 1919 sände partiet en deputation vilken anhöll att på
grundval av nationernas självbestämningsrätt Transvaal och Oranjefristaten
måtte bli fria. Lloyd (Jeorge avvisade deputationen och Wilson tog ej ens emot.
Hertzogs uppriktiga önskan är utan tvivel att avskudda alla engelska
förbindelser men han är klok karl nog att inse, att detta nu ej är möjligt. Dessutom
är han regeringschef för hela Sydafrika med en blandad vit befolkning. Under
sådana omständigheter är det att antaga, att han strävar efter att på kulturella
linjer befästa de holländska vitas, boernas, ställning i Sydafrika och om
möjligt uttränga engelskan. Därom sia redan sydafrikanska diktare. Slutligen
strävar han antagligen efter en ännu lösare förbindelse med England inom
imperiet; eller måhända att förskaffa dominierna större inflytande på imperiets
utrikes- och ekonomiska politik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
