Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1924 - Mot avsocialisering?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502 mot avsocialiseeing?
vägarnas lyckliga förHållanden, och kravet på strängare létatskontroU
över Förenta Statemas järnvägar har av republikanska och
demokratiska talare mötts med ett försök att visa upp ett högst betydande
årligt underskott för dessa kanadensiska företag. I den amerikanska
veckotidskriften The New Kepublic finner man nu, 19 nov., en
redogörelse för det kanadensiska experimentet av en initierad
vetenskapsman.
I Kanada hade länge liksom i U. S. A. parlamentet bestämt
motsatt sig statens övertagande av järnvägar, och det var först när vissa
privata järnvägar under krigets påfrestningar gingo omkull, som
staten tvangs att övertaga ledningen av ett stort jämvägssystem.
Förhistorien är denna. Den första järnvägen i Kanada byggdes,
ägdes och drevs visserligen av staten. Det var the Intercolonial,
som förenade kustprovinserna med det övriga Kanada och kom till,
när dessa, Nova Scotia, New Brunswick och Prince Edwards Island,
inträdde i unionen. Den är som författaren säger ’’född av
politiken och aldrig avvand".
Canadian Pacific Eailroad däremot var den första
transkontinen-tala linjen och har gett glänsande utdelningar sen sin första stund.
Den byggdes på en förening av statsunderstöd, mutor och de
privata ägarnas utmärkta ledning. Den har en nästan enastående
ställning och ett oerhört politiskt inflytande.
Denna framgång lockade till konkurrens. Ett företag i öster, the
Grand Trunk, anlade den andra transkontinentala linjen, the
Grand Trunk Pacific, som blev färdig 1914 och aldrig kunde bära
ens sina driftskostnader och i sitt fall krossade det solida
moderföretaget. Ännu ett stort företag, Mac Kenzie och Mann lockades att
äventyra sin existens på förvandlingen från en synnerligen
vinstgivande spannmåls järnväg, som slutade vid Lake Superior, till en,
trots understöd av union, stat och kommuner totalt misslyckad
transkontinental linje, the Canadian Northern. År 1916 understödde
ännu regeringen Borden dessa båda senare linjer för att hindra ett
totalt sammanbrott, och på grund av den konservativa majoritetens
motstånd mot statens övertagande av driften fortsatte man att
bevilja lån och understöd och att garantera utdelning under växande
förluster trots låga löner oeh sänkt driftsstandard.
Efter krigets slut enades liberaler och progressister om att staten
skulle övertaga ledningen, men först 1920 var det privata inflytandet
helt borta. Grundarna had^ fått bra betalt och^utan motstånd givit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
