- Project Runeberg -  Tiden / Sjuttonde årgången. 1925 /
85

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Carleson, C. N.: Hjalmar Branting — teoretikern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HJALMAR BRANTING — TEORETIKERN

85

om detta medels användbarhet och gagn. Nu hade diskussionen
blivit europeisk. Även hos oss hade sakerna slutligen drivit hän till
en naken klasskamp och intressestrid kring erövringen av en
konstitutionell rättighet och ett konstitutionellt medel. Till sist blev
riksdagsmajoritetens blindhet och omedgörlighet så utmanande att
Branting icke längre kunde tveka. Man torde lägga märke till att
hans ståndpunkt då först och främst preciserades så, att han skar
upp en klar rågång gentemot anarkismens generalstrejk. Allmän
strejk som spelöppning för socialrevolution var honom fullkomligt
främmande. Man behöver knappt betvivla, att han då hade samma
uppfattning som "Vorwärts" några år senare under kampen mot
Preussens treklassvalsystem förfäktade gentemot extremister, i det
att detta den tyska socialdemokratins centralorgan skrev:
"Generalstrejk är generalvanvett.’’ Nämligen generalstrejk i nämnda
mening. För det första ville han begränsa syftet med en allmän strejk,
nämligen i detta specialfall till att bryta motståndet mot rösträtten
medels en manifestation av arbetarevilja, som visserligen kunde
fordra mer, men ännu icke sade det. För det andra stämde han
smidigt och fyndigt upptakten till de tre dagarnas demonstrationsstrejk
år 1901 såsom endast ett följd-ackord i crescendo av en normal
demonstration av först a-maj-typ. Här är jag nu plötsligt inne på
taktik och skulle ju skriva om teori, men att så inträffar beror* på
att Branting för en nödvändig handling på här skildrade väg
frestade experimentet att förena evolutionär princip med en taktik, som
gick ett stycke utanför de vanliga opinionsmedlen. Om en dylik
"extra" aktion kunde ju alla inom ett arbetareparti enas. Det var
också då — och ingalunda först år 1905 under unionskrisen — han
gav borgarsidan det varaktiga intrycket, att samhället hädanefter
hade att räkna med att arbetarpartiet ägde en statsman — det var
så ytterst hälsosamt för borgarepartiers inbillning att de sutte inne
med ett privilegium på ’ ’statesmanship’ \

Det andra stora provet var år 1909. Redan tidigt hade han anat
den kris i teori och praxis, som måste komma inom alla
arbetarrörelser i och med den fackliga rörelsens snabba uppsving. Med hans
utpräglat matematiska begåvning låg det honom så att säga i blodet
att ständigt räkna och väga. Vid ett tillfälle, då han hemkommit från
en Parisresa, omtalade han ett samtal han haft med Paul Lafargue, då
medlem av franska deputeradekammaren. Med anledning av några
oratoriska excesser från socialistsidan i kammaren eller om det nu var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:11:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1925/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free