Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Thorsing, Oscar: Genèveprotokollet och freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENÈVEPROTOKOLLET OCH FREDEN
119
kunna först och främst i församlingen medverka till att de fördrag
som åsyftas bli föremål för diskussion. Men dessutom kunna vi vid
vår anslutning till protokollet göra klart att även om vi av praktiska
skäl acceptera tesen att det föreskrivna skiljedoms- och
förlikningsförfarandet ej skall äga tillämpning på tvister som röra av
fredsfördragen stadgade förhållanden, vi dock ej träda in som garanter
för deras upprätthållande i den mån ’ ’deras fortbestånd skulle kunna
utgöra en fara för världsfreden". I och med det fredsfördragens
innehåll undandragits tillämpningen av skiljedoms- och
förlikningsförfarandet bör det konsekvent också uteslutas ur
protokollets system för sanktioner. De praktiska svårigheterna
framträda emellertid genast. Ty vem och vad skall bestämma, om
"fara för världsfreden" förefinnes? Och vad skulle följden
bli, om alla stater gjorde likadant? Antagligen ett fullt
utvecklat system av allianser och mot varandra fientliga
maktgrupperingar. Just vad som skulle förhindras. Det finns en utväg ur
denna dilemma: att folkförbundet blir universellt. Om Tyskland
inträdde i Nationernas förbund och anslöte sig till ett system av
skiljedom och sanktioner, som närmast omfattade västmakterna och
möjligen Polen och Tjeckoslovakiet, finge ju detta system
betraktas som ett praktiskt arrangemang mellan dessa stater, för vars
upprätthållande andra stater ingalunda behövde ställa några
garantier. Svårare blir frågan när det gäller stater, vilka framförallt
frukta att deras gränser eller nationella fortbestånd skall hotas av
Ryssland, vilket näppeligen på mycket länge kan väntas ansluta sig
till folkförbundet. När det gäller Finland torde det för Sveriges
del ej finnas större hinder att antaga protokollets skyldigheter,
under förutsättning att vi vid utförandet av dessa ej stå ensamma utan
att minst en stormakt, nämligen England, lämnar effektiv hjälp.
Beträffande återigen de baltiska länderna böra våra förpliktelser
i än högre grad begränsas. I fråga om övriga stater, vilka äga
behov av garantier, torde protokollets uttryckliga föreskrift att
hänsyn skola tagas till det geografiska läget och rustningarnas
beskaffenhet kunna anses som ett avgörande hinder för oss att deltaga
i militärt sanktionsförfarande.
Då sannolikheten av just Rysslands inträde i folkförbundet är så
avlägsen, vore det önskvärt, att utanförstående makter bereddes
tillfälle att själva föreslå förfarande för fredligt avgörande av tvister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
