Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, oktober 1925 - Sköld, Per Edvin: Jordbrukskolonisationen i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOEDBBUKSKOLONISATIONEN I SVEEIGE
381
bisak vid sidan om den verksamhet, som ger nyodlaren brödet för
dagen, och med arbete, som icke behöver värderas enligt gängse
lön. Att nyodlaren ur annan källa får livsuppehället under
åtskilliga år framåt, även sedan ganska stor areal odlats, torde vara väl
behövligt med hänsyn därtill, att torvmarksåker får ha några år
på sig, innan avkastningen blir något så när säker.
Det är naturligt, att den frågan nu skall ställas från alla dem,
som se det svenska folkets framtid beroende av möjligheten att
återföra folket till jorden, är det då meningen, att nyodling och
kolonisation skall begränsas inom den ram, som den ekonomiska
bärigheten anvisar? Därom är intet sagt. Ingenting hindrar givetvis,
att man kan finna sig ernå eftersträvansvärda sociala mål genom
en mycket vidsträckt kolonisationsverksamhet. Men denna
verksamhet blir icke ekonomisk, den blir social, och får då bedömas liksom
andra sociala frågor genom att väga det som kan vinnas emot
uppoffringarna. Avsikten med dessa rader har icke varit att avråda
från kolonisation utan att fästa uppmärksamheten just därpå, att
kolonisationsfrågan hos oss är mera en social än en ekonomisk fråga;
och att den bör behandlas därefter. Det måste göras klart, att det
icke här gäller att upplysa den oföretagsamme om de goda
ekonomiska betingelser, som bara ligga och vänta på att någon griper
efter dem. Det är i stället fråga om att ge den vanlottade en bättre
lott. Men skall det vara någon mening med det hela, då skall det vara
en bättre lott, vilket innebär, att man skall ställa kolonisten inför
en ekonomiskt genomförbar uppgift. Vad som fordras är kort och
gott, att om man från statens sida griper sig an med en
kolonisationsverksamhet, som syftar utöver den ekonomiska synpunkten, då
skall också staten utan prut taga på sig den oräntabla delen av
kostnaderna från början. Göres icke detta, då blir det så, att krav
undan för undan komma &tt ställas på staten att göra nya
uppoffringar för att lindra svårigheterna för dem, som råkat ut för statens
välvilja. Vi ha en smula erfarenhet varest detta leder. Det leder
dithän, att i stället för att det, som avsikten var, skapas en grupp
småbrukare, vilka klara sig själva, få vi en del folk, som sätta sin lit
till statens mellankomst vid varje besvärlighet. Men det leder också
till sist dithän, att statsmakterna, som se sig besvikna i sina
förväntningar, slappas i sitt intresse, vilket leder till sammanbrott ej blott
för de människor, som dragits in i äventyret, utan också för saken
själv. En sådan social verksamhet är det bäst att undvara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
