- Project Runeberg -  Tiden / Sjuttonde årgången. 1925 /
499

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, december 1925 - Ellgar, Nath.: Pseudo-klassisk tragedi och borgerligt sorgespel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

P8EUD0-KLASSISK TRAGEDI OCH BORGERLIGT SORGESPEL 499

sinnesnaturer, men nr den rå och blandade händelsemassan skall
författaren så att säga utsmälta det högre naturämnet och därav
bilda en ädlare och skönare skapelse än den verkliga tilldragelsen".
— Tvärtemot denna uppfattning lärde de borgerliga dramatikerna,
att tragedien skall så noggrant och hänsynslöst som möjligt avspegla
just det verkliga levande livet med dess brutala, heterogena blandning
av högt och lågt. Det vore så mycket mera berättigat — sade de —
som det höga och sublima i och för sig framträder starkare vid sidan
av det låga och vardagliga. Leopold ville icke heller förneka
betydelsen av denna kontrastverkan men bevisade skarpsinnigt, att denna
regel icke äger sin tillämpning inom sorgespelet, ty, säger han, "i
och inom varje kollektivt helt, beräknat på effekten av beundran
och sinneslyftning, stöter allt, som förlågar, och måste avsöndras".
Därför vore det till exempel nödvändigt att noggrant fasthålla vid
"de tre enheterna" (rummets, tidens och handlingens).

Denna lära om de tre enheterna var en av de viktigaste
tvistepunkterna, mot vilken i synnerhet Lessing inriktade sin kritik. Han
hävdade, att alltsammans berodde på en missuppfattning av de
ari-stoteliska regler, från vilka pseudo-klassikerna utgingo. Aristoteles
hade nämligen i sin poetik ej avsett några allmängiltiga regler för
hur dramer i alla tider skola vara beskaffade utan endast åsyftat
en definition och klassifikation inom det antika dramat — vilket var
det enda, han hade för ögonen. Det vore därför inte rimligt, att
den nyare tiden slaviskt underkastade sig dessa fordringar, då bl. a.
dess sceniska teknik utvecklats, liksom också ämnesvalet blivit mera
fritt o. s. v. Denna bundenhet vid de antika mönstren vore därför
orsaken till det franska dramats alla orimligheter: de gamles tragedi
hade ju karaktären av guda-drama, och detta föranledde
fransmännen att låta dramats handling beständigt tilldraga sig bland furstar
och hovfolk, varigenom man onekligen kom att förblanda moralisk
sublimitet med en upphöjd samhällställning och på grund därav
trodde, att den tragiska handlingen icke likaväl kan röra sig i kojan
som i palatset... Nej, det antika dramat hade fått sin egentliga
karaktär genom det mäktiga dramatiska patos det avsåg att väcka,
medan fransmännens drama snarare endast förmådde framkalla
ett deklamatoriskt patos: — beroende för övrigt på deras speciellt
formella begåvning och virtuosmässiga tekniska talang, som står i
tydlig motsättning till den rena klassiska tragediens sublima
enkelhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:11:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1925/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free