Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Örne, Anders: Det nya Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET NYA EUROPA
SPRIDDA REFLEXIONER ÖVER EN STOR FRÅGA.
Av ANDERS ÖRNE.
^vropa står nu vid sitt livs stora skiljeväg,
I O alldeles som Zeusättlingen Herakles en gång gjorde. De
loc-^^ kände mörna heta visserligen ioke Dygd och Lusta. Denna
gång är deras namn Sunt förnuft och Förblindande hat. Men valet
kommer lika fullt att bli livsavgörande.
Det stora kriget har skövlat långt mer, än en ytlig betraktare kan
ana. Väl vore det, om skadorna inskränkte sig blott till förödda
städer och spillda människoliv. Städer kunna byggas upp, och livet
kan fylla luckorna efter de döda. Lidandet har varit fruktansvärt,
det är sant, och kvar måste alltid stå den skamkänsla, som krigets
vanvettsutbrott lämnat efter sig hos den vita rasen. Men efter sådant
kan dock en folkstam och dess kultur resa sig. Det visar historien.
På lång sikt sett är det vida allvarligare, att Europa hotas av ödet
att definitivt komma på efterkälken ifråga om det albnänna
välståndet och sjunka ned till ett slags utkant av världssamhället.
Att vara storpolitisk profet är ett yrke, som är nästan lika dåligt
som kvacksalvarens. Det skall ej falla mig in att i dessa rader spela
profet. Men man behöver ej göra det för att våga sig på den
förutsägelsen, att vår världsdel med fullföljandet av den
mellanfolk-liga politik, som kännetecknat vissa staters uppträdande efter kriget,
kommer att sjunka ned i betydelselöshet. Resultatet av den inbördes
tvedräkt och missunnsamhet, som ganska länge — och alldeles särskilt
åren efter kriget — kännetecknat de europeiska staternas
förhållande till varandra, kan icke bli bättre än så. Och det står som
bekant makter redo att övertaga den ekonomiska roll, som hittills
innehafts av Europa. Med förstarangsställningen i ekonomiskt avseende
följer också ledarplatsen i kulturellt.
Nåväl, säger man kanske, är detta då någonting så förfärligt?
Historien är fylld av berättelser om världar, som stupat, cm kulturer,
som flyttat eller dött, bortdrivna eller förintade av krig, sjukdomar
och ekonomiskt förfall. Och mänskligheten lever ju ändå. Greklands
stater söndersleto varandra, intrigerade mot varandra, och den
blomstrande odlingen på Hellas kulturmarker övertogs av det
romerska världsväldet. Genom förmedling av dess erövringar, dess
juridik och språk gick den till barbarerna i Gallien, Germanien,
Britannien och slutligen till nya kontinenter. I världssamhället är
Europa detsamma som Hellas en gång var i Medelhavssamhället: En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
