Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1926 - Örne, Anders: Det nya Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544 ANDERS ÖRNE
tankens, vetenskapens, konstens och frihetens verkstad, vars alster
sprida sig ut över världen som mönster och föredömen. När denna
verkstad på grund av dålig organisation och delägarnas oförmåga
att hålla frid inbördes icke längre kan frambringa några överlägsna
alster, så må den få förfalla och rörelsen gå över till anläggningar i
större skala och med stramare disciplin. Sådan är nu en gång
utvecklingens lag.
Jä, måhända. För den, som trott på en inom släktets liv så
småningom framarbetad förmåga att i någon mån behärska
tillfälligheternas fria spel, innebär åoek denna syn på saken någonting
tröstlöst, någonting, som är snarlikt ett av lättja och slöhet begånget
förräderi mot en helig kallelse.
Det är icke så, att framstegets sak kan undvara några krafter.
Ännu mindre kan det sägas, att det fattas rum för de äldre
kultur-alstrarna, när nya börjat bli färdiga med sin utbildning för kallet.
Det verkliga framåtskridandet, det, som består i framflyttning av
de breda lagrens, de många hundra miljonernas, materiella och
andliga positioner, är så tungt och så svårt, att det sannerligen
aldrig kan bli överflöd på medverkande krafter. Kulturen i ordets
bästa mening föds och lever i mänskliga hjärnor; utanför dessa är
den blott papper, trä och sten. Ett snille, som dör innan ålderns
avtyning inträtt, lämnar ett ofyllbart tomrum efter sig. Ett ännu
proiduktionskraftigt kulturfolk kan en gång utplånat från kartan
aldrig tillfullo ersättas.
Europa har, det torde ej kunna förnekas, ännu mycket att
uträtta och kan ej undvaras i framstegsarbetet. Huruvida det också
skall få tillfälle att utföra vad dess inneboende anlag och krafter
otvivelaktigt bestämt det för, beror på valet av väg.
Besluta sig Europas folk för att välja den söndringens väg, som
de nedärvda, efter kriget förstärkta känslorna av hat och misstroende
anvisa, då kan världsdelens öde anses avgjort.
Europa har otvivelaktigt blivit fattigare än förut genoan de
förluster kriget medfört. Det är ett oroväckande faktum. Men i stället
för att söka upphäva det med förenade ansträngningar vårdar och
föder man genom den ömsesidiga avspärrningspolitik i materiellt
och andligt avseende, som långt mer än förr börjat tillämpas efter
kriget, de krafter, som sträva att förvärra fattigdomen.
Här bör det dock särskilt uppmärksammas, att fattigdom och
välstånd icke äro några absoluta storheter. Även om det trots den
nuvarande avspärrningspolitiken skulle lyckas att hålla de viktigaste
europeiska länderna på en oförändrad nivå eller t. o. m. åstadkomma
en viss höjning, så kan det ej hjälpas, att armodet dock växer
relä-tivt till andra delar av världen. En upplysning, som lämnades den
av Nationernas förbund tillsatta kommitté, vilken förberett
sammankallandet av en allmän ekonomisk världskonferens, är betecknande:
Sedan 1913 har Europa icke nämnvärt ökat sin produktion.
Amerikas förenta stater ha däremot under samma tid att uppvisa en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
