Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1927 - Hyllander, L. Th.: Pressen och brottmålsreferaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESSEN OCH
BROTTMÅLS-REFERATEN.
Av L. TH. HYLLÄNDER.
S~J\EN SVENSKA PRESSENS, ELLER RÄTTARE SAGT
^/ 1 en viss del av densamma, ställning till kriminalreportaget
,>/. / är sedan någon tid tillbaka föremål för en allt mer och
mer stigande och, låt oss säga det rent ut, allt annat än
smickrande uppmärksamhet från en stor del av den tänkande och
ansvarskännande allmänhetens sida. Orsakerna härtill torde vara
ganska välkända. De senare åren ha, som bekant, haft att
uppvisa en hel rad av uppseendeväckande brottmålsprocesser, och
tidningarna ha givetvis — sin plikt likmätigt, för all del — skyndat
sig att delge sina respektive läsare mer eller mindre utförliga
referat av desamma. Härom vore i och för sig naturligtvis intet
att säga, men nu förhåller det sig emellertid så, att åtskilliga av
dessa referat, såväl till form som innehåll, varit av den
beskaffenhet, att de sannerligen lämnat åtskilligt övrigt att önska och av
skilda anledningar varit ägnade att uppväcka de allra starkaste
betänkligheter. Det kan nämligen med bästa vilja i världen icke
bortresoneras, att en viss, om än, dess bättre, ganska ringa del av
vår annars så högt stående, inhemska press har handskats och
fortfarande handskas med denna nog så ömtåliga och grannlaga
uppgift på ett sätt, som absolut icke kan försvaras. I akt och
mening att få ord om sig som ’’pigga, vakna och underhållande"
nyhetsorgan, som det visst plär heta i vissa braskande
reklammeddelanden, och dymedelst söka inverka stimulerande på såväl
prenumerationsanskaffningen som kanske framför allt
lösnummerförsäljningen kasta de nu åsyftade tidningarna utan vidare allt vad
sans och självbesinning heter över bord, skatta ohejdat åt det
"ruskigt sensationella", åsidosätta mången gång den publicistiska
anständighetens och taktens mest elementära krav och brista
mestadels på ett beklagligt och helt enkelt häpnadsväckande sätt i den
objektivitet, man självfallet måste förutsätta hos den, som har till
uppgift att fungera som nyhetsförmedlare i fråga om
rättegångs-och polissaker.
Nu vill jag ju inte precis påstå, att den del av svenska
dagspressen, som sedan, skola vi säga, något år tillbaka lever högt på
brottmålen och efter bästa förmåga söker slå mynt av en osund och
aldrig fullt tillfredsställd sensationslystnad, i fråga om
nervkitt-lande kriminalreportage nått upp till den verkliga Nick Carter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
