Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1927 - Hyllander, L. Th.: Pressen och brottmålsreferaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESSEN OCH BROTTMÅLSREFERATEN
367
standard, vissa av deras amerikanska "kultur "-kolleger i dag kunna
berömma sig av att intaga — vid en eventuell tävlan med dessa
äro ju de våra svårt ’ ’handikapade" redan av den anledningen, att
det brottmålsmaterial, vi här hemma ha att arbeta med, är av
betydligt mycket "enklare" beskaffenhet än vad fallet är i de
obegränsade möjligheternas land. Dit hän är det alltså — gudskelov
— ännu en ganska god bit kvar. Men "something rotten" finns
där i alla fall — så mycket torde väl de flesta kunna vara överens
om. Finns det någon som tvivlar, uppmanas han endast att under
någon tid framåt uppmärksamt studera de ifrågavarande
pressalstrens löpsedlar och i all synnerhet deras första sida — ära det
som äras bör! — där allsköns mord, rån, förskingringar och
våldtäkter skrikas ut under halvdecimeterhöga rubriker, och där
konstförfarna kockar tävla i att söka servera städse glupande hungriga
skandalhyenor en så pass aptitlig och starkt kryddad anrättning
som möjligt.
Gentemot denna urartning av kriminalreportaget ha under den
nu tillryggalagda delen av detta år från skilda håll höjts kraftiga
protester. Sålunda ha en del mera sansade och om sitt stora
ansvar och sin höga uppgift fullt medvetna tidningar tagit till orda
i saken och nedlagt en bestämd gensaga mot denna
gula-pressjournalistik och kraftigt varnat för dess konsekvenser. Vid lite
här och var i landet, och speciellt av kvinnoklubbar, anordnade
diskussionsmöten har frågan grundligt ventilerats och skarpa
för-kastelsedomar uttalats över detta vidriga sensationsmakeri. Hittills
dock utan någon som helst effekt; vederbörande fortsätta
naturligtvis på den en gång inslagna vägen, låtsa antingen som om den
framkomna, beska kritiken ej i minsta mån drabbade dem eller
också söka de, så gott sig nu göra låter och med tillhjälp av
diverse sofisterier "försvara" sin nog så sjuka sak.
Vad vill man då egentligen lägga denna del av vår press till
last i förevarande hänseende? Låt oss se efter.
Anmärkningarna äro i sanning både många och grava; endast
ett fåtal av dem kunna vi i det här sammanhanget vidröra.
Man har gjort gällande, att den nu på tal varande delen av
svenska pressen, och då alldeles speciellt ett par, tre stycken
dagliga huvudstadstidningar — vilka jag åsyftar, kan ju strängt
taget göra detsamma — överhuvud taget lägga alltför stor vikt vid
och offra en alltför stor del av sitt i vanliga fall så "hårt anlitade"
spaltutrymme åt såväl begångna förbrytelser som förbrytarens
person. Denna anmärkning saknar, som envar omdömesgill och med
förhållandena förtrogen iakttagare väl torde få medge, visst inte
fog för sig. Tvärtom. Ett under ruskiga omständigheter begånget
mord t. ex. är, som känt, de nu åsyftade tidningarnas bästa
godbit icke blott för den dagen, då en "överlycklig" redaktion kan
släppa ut ett första meddelande härom till läsekretsen, utan för
veckor, ja, för månader framåt. Såvida det nu inte skulle hitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
