Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1927 - Hyllander, L. Th.: Pressen och brottmålsreferaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESSEN OCH BROTTMÅLSREFERATEN
369
att de finska tidningarna, med det begränsade spaltutrymme som
står en var dylik till buds och med de många andra krav av
skiftande natur från läsekretsens sida som givetvis också måste
tillgodoses, varken vilja eller kunna ägna brotten och brottslingarna
en så oerhört stor uppmärksamhet och en så uttömmande
behandling, som t. ex. hos oss är fallet. Och är det inte fråga om något
alldeles exceptionellt, i vilket fall man offrar någon spalt på
saken, avfärdar man blodsdåden med en en-masse-behandling, tryckt
med petitstil. — I den ovan omtalade debatten uppträdde bl. a.
Huvudstadsbladet och uttalade i en ledare den förmodan, "om icke
denna, den finska pressens slentrianmässiga behandling av de grova
förbrytelserna hade sin del av ansvaret för allmänhetens och
statsmakternas likgiltighet inför brottsligheten". Denna "indolens
inför vad som sker mitt i ett rättssamhälle" kunde, enligt
Huvudstadsbladets förmenande, ej tolkas som annat än ett samhällets
sjukdomssymtom, medan däremot den skandinaviska och den engelska
pressens behandling av varje mord som en i högsta grad
uppseendeväckande och sensationell historia, enligt samma tidnings
oförgripliga åsikt, måste tydas som ett tecken på nationell hälsa. Från
andra håll framhölls det — naturligtvis med rätta — att
myndigheterna i sin kamp mot brottet knappast kunna ha en värdefullare
bundsförvant än en verkligt ansvarskännande och orädd press, som
i sin dagliga gärning låter sig angeläget vara att bilda opinion
mot brottsligheten; från skilda håll underströk man, att man
ingalunda var någon vän av metoden att behandla morden och de
grövsta brotten som alldàgliga företeelser och påpekade, att det är
offentlighetens klara ljus, som är brottslingarnas farligaste fiende.
Man undrade emellertid, vad Huvudstadsbladet egentligen kunde
mena med sitt till synes så paradoxala påstående, att den
skandinaviska och engelska pressens sätt att syssla med grova
förbrytelser vore att anse som ett hälsosymtom, medan den finska
pressens bagatellisering av samma företeelser måste betraktas som ett
tecken på motsatsen. Den tillfrågade blev ej svaret skyldig; i en
ny ledare förtydligade man det något dunkla yttrandet och
hävdade, att det är mordens sällsynthet, som betingar deras
uppseendeväckande karaktär, deras s. a. s. raritetsvärde ur
tidningssynpunkt. "Den omständigheten", heter det bl. a., "att pressen
och allmänheten i Skandinavien och England oändligt mycket mera
sällan än hos oss har anledning att taga befattning med
mordaffärer, det är detta som betingar deras ingående journalistiska
behandling och det är detta, som vi tagit oss friheten att tolka
som ett nationellt hälsosymtom. Den andliga fördjupning, som
hos oss tar sig uttryck i att man företrätt och som den
alldagligaste sak i världen tar del av uppgiften, att under den eller den
helgen mördats så eller så många tiotal personer, den
fördjupningen kan för visso vilken nation som helst uppnå, när en gång
vår brottslighetsstandard upphinnes. — — — Det är först, då
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
