Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1927 - Wigforss, Ernst: En utredning om beskattning och näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
ÜRNST WIGFORSS
tycks emellertid ha varit att tala om en tendens, som endast under
vissa omständigheter kan göra sig gällande. Som var att vänta
hyste de inkallade nationalekonomerna en annan mening, vilken
också delades av många det praktiska livets män. Kommittén går
igenom de olika slagen av skattebetalare och söker besvara frågan
om deras skatt kan gå in i varornas priser.
Gentemot påståendet att arbetarnas och tjänstemännens
inkomstskatt skulle gå in i deras arbetsgivares kostnader för produktionen
erinras om att huvudmassan av arbetare icke betala inkomstskatt.
Enstaka företag betala sina tjänstemäns skatt, men detta behövde
vara en genomgående regel för alla konkurrerande företag om de av
denna grund skulle kunna höja sina priser. En enskild företagare
kan inte lättare ta igen i form av höjda priser den inkomstskatt
han betalar för sina anställda än den skatt han betalar för sin egen
vinst. Om denna sistnämnda skatt rör sig ju den huvudsakliga
striden. Kommitténs argumentering följer de vanliga linjerna. En
monopolist tar ut ur köparna vad han kan. Ett högre pris, därför
att en del av vinsten går till skatt, kan inte öka vinsten som blir
kvar. Men där fri konkurrens råder, bör det vara ännu svårare att
godtyckligt höja priset. Den som har vinst och betalar skatt måste
rätta sig efter ’ ’gränsproducenten", som inte gör någon vinst och
alltså inte låter någon skatt ingå i priset. Kommittén anser sig lia
statistiskt material som tydligt visar, vilken roll firmorna utan vinst
eller med förlust spela i produktionen. Kommittén berör de olika
förhållanden, varunder särskilt handeln arbetar, och finner det
möjligt, att i vissa branscher — särskilt lyxvaror — konsumenterna
kunna få betala en del av skatten. Men i stort sett gäller regeln
även för detaljhandeln. Särskilt påpekas att anhängarna av teorin
om övervältning icke kunna ge något tillfredsställande svar på
frågan, vilket skattebelopp det är som vältes över. Den ene kan ju
betala en penny per pund, den andre 10 shilling.
Slutligen pekar man också på ’ ’kvantitetsteorin,’ för
penningvärdet. En allmän prishöjning genom en skatt vore endast möjlig om
kvantiteten av betalningsmedel ökades eller också pengarnas
omloppshastighet. Man ser inte hur någotdera skulle kunna ske. Det
vanliga nationalekonomiska resonemanget anses sålunda behålla sin
kraft över praktiskt taget hela området och för praktiskt taget alla
tillfällen. I denna slutsats instämmer minoriteten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
