Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1927 - Wigforss, Ernst: En utredning om beskattning och näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN UTREDNING OM BESKATTNING OCH NÄRINGSLIV 401
Inkomstskatt och kapitalbildning.
Kommittén behandlar för sig verkningarna på medborgaren som
enskild person, på aktiebolagen och slutligen på "private business",
vartill räknas enskilda som driva affärer på egen hand eller i
enklare bolagsform.
För enskilda med inkomster upp till 500 pund anser kommittén
det sannolikt, att en stor del av skatten tages ur medel, som annars
skulle gått till konsumtion. I den mån skatten sedan användes att
betala ränta å statsskulden, hamnar den hos folk med större
inkomster och alltså större förmåga att spara. Detta gynnsamma
inflytande på sparandet är emellertid inte heller för majoriteten
enbart av godo. Det är önskvärt att även folk med små inkomster
få lov att spara, och allt som hindrar dem är från den synpunkten
beklagligt.
Bland folk med inkomster från 500 till 2,000 pund särskiljer
kommittén fyra olika typer, nämligen 1) de som aldrig spara något,
2) de som spara till livförsäkring men inte mera, 3) de som spara
mycket och minska konsumtionen, för att skatten skall inverka så
litet som möjligt, 4) de som spara för att få en nettoinkomst av
förmögenhet och därför spara mera på grund av skatten.
Kommittén anser typen 4 vara ganska ovanlig. Oftare blir sparandet icke
påverkat såsom i fall 1 och 2. Majoriteten anses höra till typ 3,
där sparandet sålunda i viss utsträckning minskas. Kommittén drar
den allmänna slutsatsen, att skatten i dessa fall inte avskräcker från
sparande utan tvärtom stimulerar det, men att verkningarna härav
mer än uppvägas av den minskade förmågan att spara. En verkligen
avsevärd mängd sparande har alltså uteblivit särskilt strax efter
kriget, då inkomstskatten var högst. Vad slutligen angår folk med
inkomster över 2,000 pund, är det tydligt, att deras fysiska förmåga
att spara kraftigt minskas genom inkomstskatten. Av 326 milj.
pund i skatt år 1919—20 kom inte mindre än 224 milj. från denna
grupp, och 120 milj. från personer med över 10,000 pund i
inkomst. Då något av vittnena uttalat, att progressivskatten går ut
ifrån att folk konsumerar hela sin inkomst och förbiser deras roll
som kapitalbildare, finner kommittén sig föranlåten att ta det
engelska skattesystemet i försvar. Det fäster stor vikt vid att så vitt
möjligt inte minska sparandet. Annars kunde progressionen ha varit
mycket skarpare. Och inför de höga siffrorna i inkomstskatt för
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
