Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1928 - Händelser och spörsmål - Demokrati och maktpolitik - Arbetarna och företagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5(j HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Att Tyskland alltifrån världskrigets första till dess sista dag var ett
oskyldigt offer för ententmakternas samvetslösa intrigspel är för Steffen en
oomtvistlig trossats, som han kapitel efter kapitel belyser med valda citat ur olika
aktpublikationer, (rång på gång drar han fram sina argument för att
Tyskland 1914 icke önskade ett världskrig — den uppmärksamme läsaren kan dock
ej undgå att observera, att han under deama argumentering städse lägger
tonvikten på första stavelsen i detta ord. Ty att Tyskland icke ogärna såg ett
litet ofarligt krig mellan Österrike och Serbien, finner han både naturligt och
försvarligt. Måliända hade man ej heller något emot att på samma gång få
en uppgörelse med Ryssland. Däremot bestrides bestämt, att man avsett dra
Frankrike med i leken, och ingen tvekan råder, att man åtminstone tillsvidare
velat bevara freden med England. Hade detta land blott i tid sagt ifrån om
sin avsikt att ingripa i konflikten, skulle den fredsälskande tyske kejsaren
nog ha beskedligt stuckit sitt svärd i skidan.
Steffens syn på krigsskuldsproblemet är ingalunda originell — tusentals
tyskar och tyskbeundrare ha före honom upprepat samma försvar för en stor
stats rätt att ostört mörda svagare grannar, utan att utomstående makter
skulle ha någon rätt att blanda sig i spelet. Som mera originell måste man
däremot beteckna hans konsekventa strävan att på demokratins skuldkonto
uppföra alla ententimperialismens verkliga eller förmenta övergrepp och
maktmissbruk. Den tyska demokratismen har naturligtvis också sitt ansvar
för katastrofen, ehuru på annat sätt (’dolkstöten i ryggen"). Demokratismens
skuld i värld&tragedin skulle alltså enligt Steffen kunna sammanfattas i två
punkter:
1) Demokratin i ententländerna har ådragit sig ansvar genom att alltför
mycket ställa sig solidarisk med krigsledningen.
2) Demokratin inom centralmaktema har ådragit sig ansvar genom att
icke tillräckligt ställa sig solidarisk med krigsledningen.
Såsom en tredje punkt, den för författaren personliga antagligen ej
oviktigaste, skulle kunna tilläggas:
3) Demokratin i de neutrala staterna har ådragit sig ansvar genom att
icke på samma sätt som heirr Steffen och hans aktivistvänner blunda för do
faror, en tysk seger skulle innebära både för den utrikes- och inrikespolitiska
i-ättsordningen.
Såsom den främste exponenten för sistnämnda villfarelser framställes
naturligtvis den svenske partihövding, som nu icke mera kan själv försvara sitt
ställningstagande under den stora katastrofen och vars politiska "naivitet’’
därför nu utgör ett så tacksamt ämne till bespottelse för alla reaktionens
vapendragare, från Torgny Segerstedt till Kiitger Essén. Det är bara
beklämmande, att i detta sällskap finna en person som professor Gustaf Steffen.
Problemet rörande förhållandet mellan de båda
huvudparterna på arbetsmarknaden har nu genom förberedande
diskussioner och faktiska erfarenheter förts så långt, att de
flesta känna på sig att någonting, som påbörjar dess
lösning, snart måste komma. Årets stora arbetskonflikter, särskilt den inom [-pap-])(/rsmasscindustrin,-] {+pap-
])(/rsmasscindustrin,+} har klarat upp för allmänheten, hur illa i själva verket det
Arbetarna och
företager).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
