Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1928 - Alegård, Gustaf: Folkökning och krigsfara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKÖKNING OCH KRIGSFARA
Av GUSTAF ALEGARD.
" ALTHUS HAR RÄTT I ALLT VÄSENTLIGT^
J yt I detta utlåtande av Adolph Wagner instämma
säker-^^ ’ ^ ligen flertalet av vår tids forskare på
befolkningslärans område. Detta utesluter dock icke att en del smärre misstag
vidlåda Malthus’ ’’Essay’’ och ett sådant är hans uttalande om
kriget som ett positivt hinder för folkökningen. Detta är
naturligtvis sant såtillvida som att krig ju decimerar folkmängden, men vad
Malthus förbisåg var, att samtidigt minskas också
försörjningsmöjligheterna och detta i ännu högre grad än folkmängden. Malthus’
misstag ligger sålunda i, att han trodde, att ett krig återställde
den förlorade jämvikten mellan folkmängd och näringsmedel. Att
så icke är förhållandet visade sig redan efter trettioåriga kriget,
där visserligen en oerhörd massa människoliv gingo till spillo, men
trots detta de kvarlevandes levnadsstandard ytterligare sänktes
genom de förminskade möjligheterna att anskaffa livsmedel. Ett
färskt exempel ha vi ju i världskriget 1914—18. Fastän de totala
förlusterna i människoliv t. ex. i Tyskland, där härjningarna varit
störst, uppskattas till milj. (inber. uteblivna födelser), så kan
ingen gärna påstå, att det blivit lättare för den återstående
befolkningen att existera. Tvärtom levde ju en stor del av Tysklands
befolkning strax efter kriget nära svältgränsen (man har beräknat
att levnadsstandarden sänkts med 45 %). Nationalförmögenheten
i Tyskland minskades också under kriget med cirka 35 miljarder
dollars!
I våra dagar, när ett lands försörjningsmöjligheter äro så intimt
sammankopplade med samfärdsmedel och världshandel,
åstadkommer ett krig en obotlig skada på detta fina maskineri, som i högsta
grad äventyrar ländemas existensmöjligheter. Det är ju ytterst
få länder, som nu äro självförsörjande ifråga om livsmedel
jämfört med vad förhållandet var för ett eller två sekel tillbaka. Det
är då klart att kriget åstadkommer större avbräck i
näringsmedelstillförseln än vad som motsvaras av den minskning av
folkmängden som ägt rum. Som ett botemedel mot överbefolkning kan
kriget icke räknas utan tvärtom.
Man kan ju däremot ställa frågan så: även om krig åstadkommer
överbefolkning, är det dock icke så, att satsen gäller omvänt, så att
överbefolkning utgör en fara för krig? Utan tvivel var så
förhållandet i forna dagar. Såväl vikingatågen som folkvandringarna
få väl anses vara utslag av överbefolkning och man får väl även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
