Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1928 - Fried, Leon: Viktor Rydbergs sociala diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 leon fbikd
för ’’glädjelivsprästinnorna"^, sedan får han också barnen. Tack
vare sina fogdar kan Frode pressa anbetsintensiteten till det
otroliga. Den fogde som uppvisar den bästa mälden, upphöjes i adligt
stånd, men den som misslyckas med anbetsresultatet, blir själv träl.
Skulle anbetama tbli sturiä^a, ingriper Frodes armé till ordningens
upprätthållande ("som i Sundsvall, Noi^berg, Lomma", anmärkte
Branting). Endast en timme om året vilar Grotte, vid den stora
Mammonsfesten, då den kläds i festskrud och även trälarna få
högtidskläder på sig: trälen blir Harlekin och trälinnan Kolumbin:
dräkt i grönt och karmosin
höljer deras sår och trasor,
och i drag, som spegla fasor,
trollaö fram ett lustigt grin
medels pensel och karmin —.
Då dansar Grotte i festrus, medan pukorna, fanfarerna och den
tusenstämmiga sången till Gud Mammons ära "öfverljuda kvalens
skri". Har Rydberg här månne tänkt på någon större industrifest,
någon utställning eller dylikt? Anspelningen på fogdarnas sociala
upphöjelse är väl dels en anspelning på ordensutdelningen — en
gammal kär angreppspunkt för Eydberg — men syftar kanske ock
direkt på förläning av adelsskap åt högt förtjänta industriidkare.
1880 hade Oscar Dicksooi adlats och 1890 en annan
göteborgsmatador, Olof Wijk, förlänats adelsskap, vilket sistnämnda på det
häftigaste kommenterades i pressen, ej minst Göteborgs
Handelstidning, ooh det förefaller inte otroligt, att Rydberg haft denna
händelse i åtanke.
Strindbergs nervösa ande tycks ha bemäktigat sig Rydberg i denna
dikt, där själva verserna liksom piskas fram av osynliga fogdar,
och där skildringen av trälarnas ikval rullar föribi som en
sensa-tionsfylld film. På grottekvarnens port borde följande anslag stå:
Tillträde förbjudet för nervsvaga personer! Men de människor»
som strömma in i kvarnen, ha varken tid eller råd att tänka på
sina nerver. Och dessa betyda så oändligt litet, där livsmaximen
heter: I dag röd, i morgon död. Detta inferno har dock ej skapats
av någon dåre, som man skulle vilja tro, ntan av en högtstående
mänsklig vetenskap, som räknat ut, hur man "med minsta
kraft-förslösning" gör guld av "muskelenergi". Mest gripande är de
arma barnens lott skildrad:
Grotte mal med kraft och hast
dagar, nätter utan rast;
löparstenems klippa svänger,
bjälkar, bommar, hjul och stänger
kretsa kring sin axelmast,
ila, så att ögat hissnar
inför denna vilda färd.
Närmast midtelstolpen vissnar
barnaskarans blomstervärld.
Märks den lilla kroppen slapp,
^ I en artikel om prostitutionen i Göteborg (G. H. T. 21 oktober 1890)
visade statistiken, att flertalet av de prostituerade voro från arbetarhem.
Kanske hade detta fäst sig i hans minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
