Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1928 - Blomberg, Erik: Sigrid Undset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stycken av råa händer, tilliten kränkes, modersglädjen blir bävande
oro och ålderdomen ensam och ödslig. — Det finns mycken djup
sanning i denna mörka syn på kvinnans ”biologiska tragedi”, men
också mycken ensidig bitterhet. Kristins fel är inte det, att hon blir
stolt och hård, utan långsint och självupptagen. Hon samlar girigt
på alla förödmjukelser, som hennes veke och lösmynte make låter
henne utstå, och hon kan ingenting förlåta. Någon mannahatare är
visserligen inte Undset, hon har skapat manliga karaktärer som ha
både ömhet och bredd, främst Kristins far, den ädle Lavrans
Björgulfsön, och i Olav Andunsson har hon även skipat rättvisa i stort,
vänt om förhållandet och givit mannen pliktkänslan och
offerbördan. Men det är väl så att hennes sympatier slitas mellan två
konstitutionella typer, den trygge, traditionsbundne borgaren och
den eldige, men opålitlige äventyraren, och puritanen hos henne
kan inte förlåta den senare, att han har så stort herravälde över
hennes fantasi.
Kristins kärlek till Erlend genomlöper en rik skala från
svärmeri och hängiven lidelse till en känsla, som mest av allt liknar
det onda kärlekshatet. Men hon kan inte uppge den, den är ett
med henne själv, och olyckan, förolämpningarna, nederlagen smida
henne endast fastare vid maken. Hennes trofasthet blir hennes
storhet — den som hon en gång har hängett sig åt, tillhör hon för
alltid. Det är därför kvinnans känsloliv blir så fruktansvärt
vanskligt, hon kan bara tillhöra en enda man, sin make, och han måste
också vara den rätte mannen. Men ständigt lurar frestelsen i
hennes blod — hennes moderlighet kommer mannen till mötes och
faller för hans lockelse — det var Kristins öde — eller hon tror sig
älska, då hon bara längtar efter kärleken, och skänker slutligen
bort sig halvt av medlidande — som Jenny gjorde — eller också
känner hon sig otillfredsställd och missräknad och tar en älskare
för att komma ut ur vardagen men utan att lyckas (Fru Marta
Oulie). Alltid blir hennes handling ödesdiger, emedan det första
famntaget binder med olösliga band — sådan är Undsets stränga
och fordrande syn på kärleken och äktenskapet. Kristins första
barn med Erlend är ”syndens frukt”, hela hennes liv blir en
botgörelse, som slutar med den stora pilgrimsgången till Nidaros.
Under den första passionen känner sig Kristin liksom fattad av
en ström, som bär henne bort. Bilden återkommer i Olav
Andunsson, där den blir ett ledmotiv. Då Olav bär Ingunn genom älven,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
