Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1929 - Lindström, Rickard: Bourgeoisi och proletariat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
feOURGEOISI OCH PROLETARIAT
31
mening göra bourgeoisin till en ensartad klass, representerande ett
blockartat ekonomiskt intresse, är uppenbarligen att blunda för
verkligheten själv. Nog kan det betecknas såsom uppseendeväckande,
att den materialistiska historieuppfattningens anhängare, som
främst vilja bygga på ekonomiska fakta, råkat i denna fälla.
Enligt Kommunistiska manifestet "är varje klasskamp en politisk
kamp". Denna synpunkt accepteras med huvudsakligen samma
principiella bakgrund som det berömda manifestet av de allmänna
grundsatserna i den svenska socialdemokratins program. Denna
"politiska klasskamp" kan icke i marxistisk mening begripas utan
att den sättes i samband med marxismens allmänna föreställning om
klassdelningen i samhället. I konsekvens härmed skulle de skarpa
och strikta klassformationerna i alldeles särskilt hög grad göra sig
märkbara i de politiska striderna. En fast formad borgarklass
skulle stå mot proletariatet på detta fält. Borgarklassen skulle kunna
uppvisa ett samlat och enhetligt politiskt block mot vad som kallas
arbetarklassen. I den händelse en granskning skulle visa, att detta
icke varit fallet, innebure det uppenbarligen att Kommunistiska
manifestets klass- och klasskampsföreställningar icke hålla streck.
Ur den synpunkten är det av stort intresse att skärskåda det s. k.
borgardömet såsom faktor i den politiska kampen.
Bourgeoisins politiska uppträdande har alltid utmärkt sig för den
största splittring. Nog har arbetarklassen haft skilda politiska
formationer att uppvisa, men aldrig, icke ens i våra dagar, har denna
uppdelning gått så långt som på borgerligt håll. Häri har man ett
yttre iögonenfallande bevis för att den borgerliga politiska
"klasssolidariteten" icke är tillfinnandes.
Denna sönderdelning på borgerligt håll har måhända effektivare
än någon annan faktor bidragit till att den socialistiska tanken
blivit en sådan politisk makt i vår tid. Endast i undantagsfall har
i själva verket borgarklassen enigt utnyttjat alla sina maktresurser
mot arbetarklassens krav. Sigurd Ibsen har rätt, då han pekar på
’ ’att det vid samhällskonf likter gång på gång kunnat hända, att de,
som ursprungligen sutto inne med makten, icke brukade den till det
yttersta, men slutade med att giva efter för de åsidosattas fordringar
på bekostnad av egna privilegier och fördelar. — Hade borgerskapet
lytt endast de egna intressenas krav, skulle det konsekvent ha
undertryckt den sociala rörelsen. Men det har endast reagerat mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
