Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1929 - Lindström, Rickard: Bourgeoisi och proletariat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
RICKARD LINDSTRÖM
ligen icke så allmänt som tidigare röstade med det socialdemokratiska
partiet. Detta torde ha berott på en stark aversion på
lantarbetar-håll mot industriarbetarna, livligt underblåst av de borgerliga
partiernas agitatorer. Aversionen grundar sig på att industriarbetarna
"ha det sa mycket bättre" än lantarbetarna, att industriarbetarnas
lönepolitik "lägger bördor på jordbruket" genom att pressa upp den
allmänna prisnivån, så att detsamma icke förmår att betala goda
löner, och att socialdemokratin "icke intresserar sig för
lantarbetarna" utan endast för industrins arbetare. Det hela är ett typiskt
exempel på de verkningar, den ekonomiska differentieringen inom
proletariatet stundom kan få.
Ser man saken kallt måste man erkänna, att utvecklingen gått
därhän att en verklig ekonomisk motsatsställning uppkommit mellan
de fackligt organiserade industriarbetarna och jordbruksarbetarna.
Professor Ohlin har otvivelaktigt rätt, då han påpekar, att ’ ’lönernas
uppressning minskar antalet arbetstillfällen inom de exceptionellt
väl betalda yrkena". Han säger vidare, att "detta måste i längden
medföra ökad tillgång på arbetskraft inom andra fria yrken, där
någon motsvarande lönepolitik icke äger rum, d. v. s. i Sverge först
och främst i jordbruket" Därav följer, att "de höga lönerna i vissa
industrier utöva ett sänkande inflytande på lönenivån i jordbruket".
Djupare har docenten Gunnar Myrdal * gått in på samma problem.
Bortsett från några lösa spekulationer om fackföreningsfolkets syn
på lantarbetarnas förhållanden, måste man säga, att denne duktige
nationalekonom satt fingret på en del ömma punkter.
Lantbrukskriser pressa hårt på lantarbetarnas löner; de senare hindras, till
följd av fackföreningsrörelsens verkningar, att flytta över till
industrin. De måste taga den lön, som jordbruket under än så usla
konjunkturer kan bära, ty de ha icke "tillräcklig ekonomisk bärkraft
för att bringa upp sina löner och hålla sig med arbetslöshet". Det
skulle taga för mycken plats i anspråk att referera hela denna
tankeväckande framställning, varför vi få nöja oss med att angiva
något av tendensen i densamma. Stödd på en erfarenhet, som
ingen uppriktig människa kan jäva, uppvisar den en högst allvarlig
sida av arbetarklassens ekonomiska söndersplittring.
Den i fråga om kapitalism mest framskridna delen av jorden är
väl Amerikas Förenta stater. Både materiellt och psykologiskt in-
1 Gunnar Myrdal: Lantbrukets bristande räntabilitet. Svensk Tidskrift
1928. Sid. 463 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
