Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1929 - Lindström, Rickard: Bourgeoisi och proletariat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOURGEOIST OCH PROLETARIAT
39
tager där kapitalismen en härskarställning som är enastående. Här
borde alltså schemat från Kommunistiska manifestet finna sin mest
absoluta tillämpning. Var och en vet emellertid, att så icke är fallet.
Någon reflex av klassklyftan i form av en socialistisk
klasskamprörelse i stora mått finnes icke att tala om. Redaktör Sven
Backlund pekade i slutet av år 1928 i en artikel i tidningen Ny Tid på
att socialismens ställning i Förenta staterna nu är svagare än den
varit på 30 år. Socialisternas röstsiffra vid presidentvalet 1928 var
så ytterligt låg som 220,000 — d. v. s. ungefär 0,6 % av
samtliga avgivna röster — trots att ’ ’socialisterna aldrig haft en mera
lysande presidentkandidat än Norman Thomas, som haft att
inregistrera detta nederlag". Många kloka huvuden ha sökt lämna
svar på frågan: Varför finns det ingen socialism i Förenta staterna?
Vi behöva för våra syften icke blanda oss i den diskussionen; för
oss räcker det att konstatera faktum.
Just från Förenta staterna skulle kunna anföras massor av
exempel på den ekonomiska söndersplittringen av arbetarklassen. Denna
söndersplittring har förorsakat en bitter, rent ekonomisk kamp mellan
olika arbetarskikt. ’ ’Arbetararistokratin’’ är fackligt organiserad i
American Federation of Labor, som i många fall anstränger sig att
stå väl med företagarna, under det att den med största kraft värnar
sig mot intränglingarna från de ekonomiskt lägre stående
arbetarna. "Dagos" och andra sådana räknas som svårare fiender än
kapitalisten-arbetsgivaren. De "lägre" arbetarskikten ha försökt skapa
sig ett eget fackligt organ, som dock icke orkar så värst mycket.
En tysk fackföreningsdelegation, som i slutet av år 1925 studerade
amerikanska förhållanden, skildrade i sin rapport denna "omkring
60,000 medlemmar omfattande syndikalistiskt-revolutionära
arbetarorganisation med namnet Industrial Workers of the World (I. W.
W.) såsom en samling "för det mesta arma satar, av vilka
flertalet finnas i landets västliga stater och som äro dåligt avlönade samt
måste föra en otrygg tillvaro såsom transportarbetare, lantarbetare,
skogsarbetare, hyttarbetare, varvs- och textilarbetare o. s. v."1
Rapporten ger otvetydiga exempel på dessa arbetargruppers skarpa
motsatsställning mot den gamla Gomperska fackorganisationen, en
motsättning som på ömse sidor har sin förklaring i arbetarklassens
långt gående differentiering i ekonomiskt hänseende.
Amerikareise deutscher GewerkschaftsfÜrer. Berlin 1926. Sid. 113.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
