Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1929 - Lindström, Rickard: Bourgeoisi och proletariat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ttOtmGEOIRI OCH PROLETARIAT
49
klass. Redan däri ligger ett avsteg från Kommunistiska manifestets
schema. Man får emellertid här även andra belägg för att han
själv har en stark känsla av att detta hans ursprungliga schema icke
alls täcker den verkliga uppdelningen i samhället. Marx
konstaterar bland annat, att i England — det då längst
ekonomiskt framskridna landet — "mellan- och övergångslägen
överallt sudda ut gränsbestämningarna" \ Vad som då gällde
England är i dag träffande för alla länder med modern ekonomi. Och
man kan väl tillfoga: det gäller i dag i ännu högre grad än i
England under 80-talets första år.
Marx uttrycker sig en smula längre fram ännu tydligare, då han
talar om "den oändliga söndersplittring av intressen och
ställningar, i vilka det samhälleliga arbetets delning uppdelar arbetarna
såväl som kapitalisterna och godsägarna".2 Denna mening följes
av de tragiska orden: Hier bricht das Manuskript ab. Döden
hindrade Marx att fullfölja sin tankegång. Den anförda meningen
om "den oändliga söndersplittringen,’ är den allra sista i Kapitalet.
Den säger emellertid i stort sett precis detsamma, som vi här velat
framhålla och som Bernstein och Renner betonat i spridda
brottstycken av sina skrifter.
Det giver oss mera än den berömda trösten för tigerhjärtat att
kunna konstatera, att vi principiellt taget ha Marx’ sista ord bakom
våra meningar. Vi få därigenom också tillfälle att ännu en gång
betala vår tribut av beundran till denne geniale man, som trots alla
svårigheter med förutfattade meningar och i mycket dogmatiska
föreställningar, så starkt höll fast vid sanningskravet, att han icke
tvekade att lägga fram forskningsresultat, som till sist icke kunde
leda till annat, än att hans egen teoretiska byggnad råkade i fara.
Hade Marx’ epigoner haft denna tankeklarhet och detta mod, skulle
många strider inom arbetarrörelsen varit överflödiga.
Det torde vara onödigt att ytterligare betona, att det moderna
samhället icke motsvarar Kommunistiska manifestets eller ens
socialdemokratiska partiprogrammets klasslära och klasskampsmedel.
1 Karl Marx, Das Kapital. Band III, 2. Sechstc Auflage. Hamburg 1922.
Sid. 421.
-’ Marx: Anf. aib. Sid. 422.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
