Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1929 - Lindström, Rickard: Bourgeoisi och proletariat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
RICKARD LINDSTRÖM
Därav följer också, att en politisk riktning, som bygger på dessa
läror, måste ha en falsk grund för sina strävanden.
Socialdemokratin har i teorin byggt på dem och gör så fortfarande, men till all
lycka har åtminstone i vårt land dess praktik varit fotad på en i
det väsentliga riktig uppfattning om verkligheten själv. I detta
avseende som i så många andra har härskat en väsensklyvning mellan
socialdemokratins teori och praktik. Denna tudelning mellan lära
och liv kan dock icke utan avsevärda risker för socialismen själv
upprätthållas i all evighet — det är en mening, som vi här på nytt
vilja giva uttryck åt.
Andra motiveringar för våra strävanden måste medvetet sökas
och de verkliga drivkrafterna för de socialistiska partiernas arbete
klarläggas. Valutgången i september 1928 visar, att man ställer
mycket dåliga horoskop, om man icke har något annat att hålla sig
till, än att så och så många procent av nationens röstberättigade
medlemmar (de flesta!) tillhöra arbetarklassen och så och så många
borgarklassen. Vi ha själva, gu’ hjälpe oss, tidigare hyst en
uppfattning som sett så där ut. Men erfarenheten har upplyst oss om
att dessa schematiska uppställningar visserligen kunna göra ett
mäktigt intryck i propagandan, men att människorna som rösta ha
andra bevekelsegrunder än en teoretiskt angiven klasstillhörighet
bakom sina politiska handlingar.
Inom den svenska socialdemokratin har under långa tider funnits
en stark och mycket utbredd känsla av att den trånga
klassinställningen icke är tillfredsställande. Just därför har man i trevande
ordalag talat om nödvändigheten att göra partiet till ett folkparti,
d. v. s. ett parti, som samlar människorna kring socialistiska ideal
överhuvud, utan den gamla betoningen av att varje socialistiskt
ideal måste vara ett proletärideal. Vi ha nu den uppfattningen, att
den svenska socialdemokratin till gagnet övervägande varit ett
dylikt folkparti. Ett nådigt öde har tillåtit partiet att till sin egen
och landets fromma trampa de "teoretiska grundvalarna’’ under
fötterna. När det gäller rensningen bland de överlevade teorierna
är denna folkpartimentalitet en naturlig och stark
anknytningspunkt.
Arbetarpolitikens väg angives också på ett mycket intressant sätt
av de uttalanden Landsorganisationens och socialdemokratiska
partiets senaste kongresser gjort angående de intressedivergenser inom
fackföreningsrörelsen, vi förut i denna uppsats talat om. Båda kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
