Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1929 - Hessler, Carl Arv.: Den socialdemokratiska arbetarrörelsen ur några sociologiska synpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SOCIALDEMOKRATISKA ARBETARRÖRELSEN 97
lingar i dess tjänst. Arbetaren kommer alltså icke blott till insikt
om att den kollektivitet, han tillhör, och den sociala rörelse, han är
med om att uppbära, är en av de största och mäktigaste i
världshistorien och har en betydelsefull mission att fylla, han tycker sig
ständigt höranden dumpfen Massenschritt der Arbeiterbataillone"
(Lassalle), han gläder sig åt arbetarrörelsens frammarsch och
utbredning såsom åt en flodvåg, den där skall vräka undan och
begrava allt det, som varit upphovet till hans ekonomiska och sociala
lidande. Så höjer sig över och vid sidan av arbetarens många andra
känslor en ny, klasskänslan, som kommer honom att finna
tillfredsställelse i klassens framgångar för klassens egen skull. Och
klasskänslan är klassolidaritetens moder, den har framfött den vackraste
av de etiska åskådningar, som arbetarrörelsen bär i sitt sköte.
Solidaritetsprincipen, såsom framsprungen ur "den moraliska känslans
gemensamma uppresning mo»t en social orätt" (de Man: a. a. I,
sid. 125) är arbetarrörelsens mäktigaste, mest storstilade andliga
faktor.
§ 4. Inverkan av arbetarklassens reaktion pä andra
samhälleliga grupper.
Om en grupp av individer råkar i konflikt med en annan grupp,
vars strävanden och målsättningar äro andra än den förstnämnda
gruppens, förmärkes en stark utveckling av dess kollektiva själsliv.
Konfliktläget verkar icke blott som en hopsvetsning av gruppens
beståndsdelar, det befordrar även dess självkännedom och
självmedvetande.
Under långa och förbittrade strider på flera fronter har
arbetarklassen tillkämpat sig den politiska makt, varöver den nu förfogar.
Spontant och oreflekterat rann kampen upp ur missnöjet. Till sin
karaktär var den ursprungligen defensiv och dess mål var dimmigt
och oklart. Men denna negativa, lidelsefullt impulsiva hållning har
utbildat arbetarklassen till en kamptrupp. Under stridens gång
har dess motståndskraft och slagförmåga stärkts och dess självkänsla
stegrats. Klasskamp och självmedvetande stå i ett intimt
avhängig-hetsförhållande till varandra; de påverka och skärpa varandra
Ömsesidigt. "Arbetarklassen kämpade, innan den visste" (de Man),
men framgången av dess fortsatta kamp var beroende av klarheten
i dess uppfattning om klassens ställning, uppgifter och möjligheter.
’ ’Klasskampen behöver, om den icke skall förbliva i det evigt laten-
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
