Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1929 - Sundberg, Nils: Åttatimmarsdagens ekonomiska verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄTTATIMMARSDAGEKS EKONOMISKA VERKNINGAR 11¾
för de organiserade arbetsgivarna samt för de organiserade
arbetarna och dessutom Sverges allmänna verkmästareförbund. Det
visar sig vid en närmare granskning, att det material, som här
hopbragts, till stor del är tämligen värdelöst, enär uppgifterna
säkerligen influerats av vederbörandes förutbestämda uppfattning om
åttatimmarsdagens värde. På arbetsgivarhåll ville man tämligen
enhälligt göra gällande, att någon egentlig ökning av
arbetsintensiteten icke förekommit. Arbetarorganisationerna representerade en
alldeles motsatt uppfattning. På detta håll ansåg man, att
arbetstidsförkortningen i stort sett icke minskat produktionen. Det är
alldeles givet, att såväl arbetsgivare som arbetare se saken från sin
ståndpunkt, och att deras uppfattning därför måste bli subjektivt
färgad. Större grad av tillförlitlighet torde man med rätta kunna
tillerkänna den tredje parten, nämligen verkmästareförbundet, som
genom sin mellanställning är en mera neutral grupp. Av de
lokalavdelningar, som yttrade sig, ansågo 15 att arbetseffektiviteten per
timme ökats med i genomsnitt ungefär 9 %, under det att 10
förklarade, att någon förändring icke ägt rum, och 1 var av den
åsikten att produktionen per timme minskats.*
Verkmästareförbundet gör dock det betydelsefulla tillägget, att höjningen av
arbetseffektiviteten till största delen synes hänga samman med
förbättrad teknisk utrustning och förbättrad arbetsledning. Några
avdelningar ansågo dock, att en stegring av arbetsintensiteten varit
orsaken till den ökade produktionen per timme.
K/esultatet av Socialstyrelsens undersökning av produktionens
utveckling enligt uppgifter från särskilda företag tyder på att
åttatimmarsdagens verkningar varit mycket olika inom olika
industrigrenar och även inoan olika företag, som höra till samma
industrigren.2 Undersökningen är byggd på siffermässiga svar från
omkring 80 företag, som inalles sysselsatte 10,086 arbetare. För
överskådlighetens skull ha uppgifterna sammanställts på ett sådant sätt,
att man först beräknat den procentuella ökningen eller
minskningen av produktionen per arbetare och timme, varpå företagen
uppdelats i grupper alltefter storleken av produktionens ökning, resp.
minskning. Åkerman, som ägnat materialet en ingående
granskning, uppvisar, att man bland de undersökta företagen bör bortse,
dels från en kolgruva med 2,466 man, där arbetstiden 1924
faktiskt var densamma som 1919, dels från ytterligare 10 företag med
2,187 arbetare, där det nämligen uppgivits, att större maskinella
förändringar företagits av andra slag än sådana, som äro
nödvändiga för en hastighetsökning, varför det är omöjligt att utan en
noggrann specialundersökning avgöra, om arbetsintensiteten ökats,
och i så fall hur mycket av produktionsstegringen som beror härav.3
1 Statens offentliga utredningar 1925: 45, sid. 98.
Statens offentliga utredningar 1925: 45, sid. 99—100, Tab. 9.
Åkerman: Ekon. Tidskr. 1926, sid. 171.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
