Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1929 - Gardell, Albert: Platons idévärld och kristen djävulstro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
ALBERT GARDELL
tygad om att graven är slutet för varje individuellt medvetande.
Själva livsuppgiften kommer då att liksom träda närmare inpå
oss, livet blir mera realt, livsförelsen blir aktuell både för dagen
och för stunden. Vårt liv här i tiden är vårt enda och högsta
tänkbara, och vår anspänning kommer att i stegrad intensitet rikta
sig mot att också verkligen göra det till det högsta. Den
fulländning, som vi över huvud kunna nå, nå vi endast under vårt
medvetna jordeliv.
Detta medför en annan inriktning i fråga cxm det praktiska livet.
Den röda tråden i vår ävlan blir en annan. Idealen, som vi
utforma inom oss och framställa för oss lika frodigt och lika
lidelsefullt, vilken livsuppfattning vi än gå ut ifrån, komma att röra
sig inom det jordiska och kräva sin uppfyllelse här på jorden och
i detta livet.
Ett förädlat umgänges- och samfundsliv, ett samhälle, som sätter
som sin främsta uppgift att realisera, vad vi tänka in i ordet
humanitet, är det främsta verktyget härför. Tillsammans är vårt
lösenord, tillsammans bli vi mäktiga, tillsammans skola vi också
bli lyckligare.
Det är samgåendet människor emellan, som på sin tid lärde oss
talets gåva, och för att komma i innerligare kontakt med våra
medmänniskor började vi teckna och så småningom skriva, började
idka konst och litteratur. Allt fastare länkades vi samman i
klasser, stånd och samhällen med nästan oslitliga band. Uppbyggandet
av våra moderna kultursamhällen har varit en mycket lång och
oerhört mödosam process. Krig och örlig har det stadigt kostat,
blod har flutit och i friktionen mellan klasser och folk ha
miljarder enskilda krossats, malts sönder eller långsamt förtvinat, men
hela vår kulturskatt, all vår makt på jorden och vårt vetande är
en produkt av mänskligt samarbete och samorganisation, och deras
tillblivelse är utan samgående otänkbar. Det börjar nog oekså bli
allt tydligare för oss alla, att den högsta lyckan, den harmoni i
vårt själsliv och den fulla utformningen av våra inre
möjligheter, varefter vi alla innerst inne sträva, endast nås genom intimt
mänskligt samarbete i en till sin omfattning allt vidare och i sina
former allt mjukare, smidigare och fullkomligare utvecklad
samhällsorganisation. Det åtrådda gudsriket är mitt ibland oss, och
realiseras enbart i kultursamhället här på jorden. Om en sådan
uppfattning av vår ställning i världen blir verklig övertygelse hos
de flesta, blir den allmännaste, tvingas vi att försöka utforma
livet både i det enskilda och i det allmänna efter väsentligt andra
grunder. Vi måste lära oss att leva på jorden, vårt jordeliv måste
även i våra innersta tankar framstå som det enda, som är oss
givet. Mer än en skall säkert vara villig att medge, att en
sådan enbart om denna världen samlad livsuppfattning verkar på
ett sätt real och innebär något personligt modigt, tryggt och starkt,
förutsatt att man verkligen lyckats nå en sådan ståndpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
