Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1929 - Händelser och spörsmål - En tysk-rysk förlikningskonvention - Sockerfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Resultaten av varje kommissionsmöte skola genom en rapport underställas
legeringarnas godkännande. Denna rapport eller dess olika delar kunna icke
publiceras annat än med de båda regeringarnas samtycke.
Art. 6. Denna konvention skall ratificeras. Utbyte av
ratifikationsinstrument äger rum i Berlin. Konventionen träder i kraft från utbytet av
ratifikationsinstrument. Den gäller i tre år.
[-Socker-frågan.-]
{+Socker-
frågan.+}
126
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Även 1929 års riksdag liar haft sin sockerfråga. Att det över
huvud taget finnes en sockerfråga i vårt land beror på tvenne orsaker.
Den ena är vår sockerpolitik i gångna tider, den andra det nuvarande
världsläget på sockermarknaden. I det förra avseendet gäller, att den svenska
staten med sin tullskydds- och skattepolitik medvetet uppmuntrat icke blott till
sockerbetsodling i landet utan även till dylik odling i trakter, där varken
jordens bördighet eller klimatet alltför väl lämpar sig därför. Tillvaron av många,
relativt små råsockerfabriker gör anpassningen efter växlande konjunkturer
svår för den svenska sockerindustrin. Världsläget på sockermarknaden har å
andra sidan under tiden e|ter kriget blivit sådant, att anpassningsförmåga
skulle varit en ovärderlig tillgång för vår sockerindustri.
Före världskriget var sockerproduktionen jämt delad mellan rörsocker och
betsoeker. Men under kriget skedde en omsvängning. I de flesta europeiska
länder genomfördes en tvångshushållning, som förminskade betodlingen, under
det att rörsockerproduktionen växte. Vid krigets slut utgjorde
betsockerproduktionen endast 21 procent av den sammanlagda sockerproduktionen. Under
de härefter följande åren har betsockret försökt återvinna sin ställning. Denna
har också i någon mån stärkts, vad produktionsvolymen beträffar, i det att
för produktionsåret 1927—1928 betsockrets andel utgjorde 36 procent. Men
detta har uppnåtts genom en kraftigt ökad sockerproduktion. Nämnda år var
sockerproduktionen 25 miljoner ton mot 18 omedelbart före världskriget.
Resultatet har blivit överproduktion med starkt fallande priser. Sockerskatten
oräknad var grosshandelspriset på krossad melis pr kg. i genomsnitt under 1923
67 öre och under jan.—mars 1929 36 öre. Som jämförelse kan nämnas att
samma priser voro 1910 44 öre och 1914 36 öre. Priset ligger sålunda nu i
jämnhöjd med förkrigspriset.
I nu pågående priskrig å sockermarknaden har rörsockerproduktionen ett
visst övertag. Å Kuba och Java har sockerindustrin begagnat sitt gynnsamma
läge under världskrigsåren till en teknisk rationalisering. Å Java har
dessutom genom växtförädlings-verksamhet skapats ett sockerrör, som ger
betydligt större utbyte. På grund härav lär sockerproduktionen på Java
vara lönande även med gällande låga priser. Endast tillvaron av en social
jordlagstiftning, avseende att upprätthålla en viss inhemsk risodling, hindrar
Java från att genom utveckling av sin sockerproduktion helt dominera
sockermarknaden. I den pågående konkurrenskampen ha de stora sockerbetodlande
länderna i allmänhet sökt hävda sin ställning genom vidunderligt höga tullar
och förstärkta exportformer, varigenom den inhemska befolkningen får
bekosta, att socker säljes billigt till utlandet. En dylik utarmande politik lär
ju dock vara omöjlig att fortsätta hur länge som helst. Försök har också
gjorts att, såsom skedde före världskriget, hindra överproduktion genom
överenskommelser de olika ländernas sockerindustrier emellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
