Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1929 - Händelser och spörsmål - Sockerfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SJPÖÄSMAL
127
Nu skildrade läge på sockermarknaden har givetvis haft till följd
svårigheter för sockerindustri och betodling även här i landet, vdlka svårigheter
understrukits av sockerindustrins av en gången tids näringspolitik betingade
struktur. Naturligtvis har detta haft till följd framställningar till
statsmakterna om skydd mot utländsk konkurrens. 1926 kunde emellertid frågan om
ett statsingripande icke vinna -större aktualitet, därför att just då pågick en
kraftmätning mellan betodlare och sockerindustri om en allmän princip för
betprisets förhållande till sockerpriset. Då betodlarna icke ville låta denna
tvistefråga vila och då staten icke gärna kunde engagera sig för
fastställandet av en dylik princip, kunde då några statsåtgärder ej komma i fråga.
Betodlarna gjorde odlingsstrejk under 1926. Erfarenheterna härav jämte det
på grund av nyss förut nämnda överenskommelse stigande sockerpriset gjorde
dem emellertid böjda för avtal på nytt. Ett dylikt träffades att gälla för fem
år, 1927—1931. I detta avtal sättes betpriset i förhållande till sockerpriset.
Hur detta senare än -ställer sig, får odlingen dock icke inställas helt. Men
enskild odlare har rätt att inskränka sin odling till hälften av den
kontrak-terade. Det nya prisfallet å sockermarknaden under hösten 1928 gjorde
frågan om en dylik odlingsinskränkning aktuell. Det betpris, som gällande avtal
medgiver, blir med nuvarande sockerpris nära nog lägre än det pris, som
gällde före världskriget. En odling på dessa villkor torde i allmänhet bli
förlustbringande, varför man icke kan förvåna sig över att betodlarna vidtaga
åtgärder för att förminska förlusten.
En inskränkning av betodlingen är emellertid icke en enkel sak för
jordbrukaren. Det är icke så lätt att med fördel ersätta odlingen med något
annat, vilket nogsamt visade sig 1926. Ett statsingripande skulle följaktligen
vara välkommet. Till den änden gjordes framställndngar till regeringen dels
från vissa betodlarf öreningar och dels från hushållningssällskapet i Malmöhus
län. I dessa framställningar ställdes ej betodlarnas läge i förgrunden utan
stället de av betodling och sockerindustri beroende arbetarna, de skånska
järnvägarna och kommunerna o. s. v. — ett nog så osympatiskt förfarande,
vilket emellertid icke får fördölja det faktum, att en inskränkt sockerbetsodling
har stora verkningar även för andra än betodlarna. Framställningarna ledde
genast till åtgärder från regeringens sida. En sookerkommission tillsattes.
Kommissionens rätt att föreslå åtgärder begränsades emellertid att gälla endast
tull eller glidtull. Alla andra möjligheter ställdes utom räkningen. Härtill
kommer att ingenting gjordes för att utreda verkningarna av
odlingsinställelsen 1926.
Regeringens förslag var en förhöjning av sockertullen med tre öre för ett
år framåt. För att göra tullförhöjningen mera smaklig hänvisade
regeringen till, att den i annat sammanhang föreslagit en nedsättning av
sockerskatten med fyra öre, varför en stegring av sockerpriset skulle kunna
undvikas. — Från vänsterpartiernas sida betraktades emellertid denna
hänvisning som ett spegelf äkteri. Ty det har allt sedan skattesänkningarna började
ansetts självklart, att om den direkta beskattningen till staten skall sänkas,
varigenom de bättre situerade erhålla lättnad, skall även någon
konsumtionsskatt reduceras tall de bredare folklagrens fromma. Den konsumtionsskatt,
som därvidlag ständigt främst kommit i fråga, har varit sockerskatten. När
därför regeringen nu föreslog en sänkning av inkomst- och förmögenhets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
