Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1929 - Hansson, P. Albin: Den svenska socialistlagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
P. ALBIN HANSSON
oavbrutet framåt och blivit den starkaste (politiska makten i vårt
land.
Man kan knappast säga, att med socialistlagens tillkomst en
stegring av förföljelserna mot socialdemokratin inträdde här hemma,
såsom fallet hade varit i Tyskland efter 1878. Den s. k.
åtalsperioden inföll hos oss egentligen före socialistlagens framläggande.
Det var under åren 1887 och 1888 som åklagarmyndigheterna och
domstolarna voro mest i farten för att befordra socialistiska
redaktörer och agitatorer till fängelset. Mötesförbiuden och
mötesupplösningarna hörde under de åren också nära nog till ordningen för
dagen. Det fanns goda grunder för de under socialistlagsdebatten
gjorda påståendena, att redan de gällande lagarna lämnade
myndigheterna betydande möjligheter till inskridanden mot den
socialistiska rörelsen. Det är icke lätt att bedöma, i vilken mån dessa
möjligheter faktiskt ökades genom socialistlagens tillkomst. Om de
blevo större gjorde tydligen andra omständigheter, att de icke kunde
utnyttjas så som den samhälleliga våldsmaktens representanter
förvisso helst skulle ha önskat.
Det är nog icke många som tänka på att vi fortfarande leva
under socialistlagen. Den har för länge sedan förlorat sin
aktualitet och nästan kommit ur bruk. Såsom ett medel att stäcka den
socialdemokratiska rörelsen betraktas den numera icke av någon.
Men den finns dock kvar och till på köpet i skärpt form. Under
senare år är den mera känd under namn av Staafflagarna än som
socialistlag. Det var nämligen Karl Staaff, som 1906 lade fram
och drev igenom ett par ganska väsentliga skärpningar i 1889 års
lag. Begreppet "prisande av brottslig handling’’ infördes i lagen
och det gamla straffmaximum på 2 års fängelse höjdes till 4 års
straffarbete. Skärpningarna voro riktade mot den antimilitaristiska
propagandan. Deras första offer blev Olov Sundström och senare,
kanske rent av senast, blev lagen tillämpad på Erik Hedén, Ivan
Oljelund och Zeth Höglund för deras deltagande i den s. k. arbetar
-fredskongressen 1916. Anklagelsen mot dem gällde visserligen
förräderi, men de högre instanserna återföllo på Stafflagarna och
utmätte straffen efter dem.
Socialistlagens skärpning under dess sextonde år på tillskyndan
av den liberala regeringen är ett sorgligt vittnesbörd oan hur på
sina håll känslan för friheten förslappats. De gamla
bondehövdingarnas sunda och rätta instinkt drev dem att värna om folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
