Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1929 - Hessler, Carl Arv.: Den socialdemokratiska arbetarrörelsen ur några sociologiska synpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DfiN SOCIALDEMOKRATISKA ARÈEtARfcÖRÈLSÊN 141
ställelse, trygghet och makt, blir "en borgen för sympati och
samarbete, ett moraliskt och fysiskt stöd, utan vilket man knappast kan
se tillvaron i vitögat" (W. McDougall: Gruppens själsliv, sid. 67).
Men känslan av trygghet och tillfredsställelse hos den enskilde är dock
mindre betydelsefull för organisationen i dess helhet än en annan
faktor, den kollektiva andan. Den allenast är det, som förmår lyfta
det mänskliga handlandet från egoismens till altruismens plan, från
trångbröstad själviskhet till självuppoffrande arbete i det helas
tjänst. Den förmår utjämna spänningen mellan hänsynslös
individualism och vidsynt altruism och bringa dem till harmoniskt
samarbete för det helas väl.
Organisationens etiska grundsats är solidaritetsprincipen. I
organisationens heliga namn kan den enskilde underkasta sig stora
inskränkningar i personlig rörelsefrihet. Samhörigheten med en
grupp medför förpliktelser, och känslan för dessa står vanligen i
proportion till insikten om gemensamt beroende. Denna den
enskildes underkastelse under organisationens beslut må medföra aldrig
så stora offer av materiell eller psykisk art, de förmå dock icke
uppväga det mått av reell frihet, som organisationen tillför den enskilde.
Man har sökt göra gällande, att en organisations inskränkning i den
enskildes bestämmanderätt står i en egendomlig motsättning till
arbetarrörelsens frihetsideologi, men därmed har man endast givit
uttryck åt en sida av det verkliga förhållandet. Man har icke
akt-givit eller icke velat aktge på det oändligt mycket betydelsefullare
faktum, som ligger däri, att den enskilde såsom medlem av
exempelvis en fackförening tillförsäkras en större summa av verklig
frihet än förut: skydd mot överordnades godtycke, en viss
minimi-ledighet, större möjligheter till såväl materiell som andlig
behovstillfredsställelse o. s. v. Rätten till självbestämning bör därför bedömas
från en ny synpunkt under kapitalismens och stordriftens tid. Först
i och genom organisationen kan den enskilde känna sig som
representant för en mäktig, kollektiv viljeenhet, och först då skall han
uppnå allt högre stadier av livsutveckling och kultur.
Frihetens förvärv genom rätten till organisation medför en för
samhällsutvecklingen betydelsefull konsekvens. Under den tid, då
statsmakterna i flera länder bedrevo en undertryckningspolitik, som
avstängde arbetarklassen från varje möjlighet till
reformsysselsättning, komprimerades arbetarklassens reformvilja till revolutionär
omstörtningsnihilism och förstörelseraseri. Med organisationsfrihe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
