Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1929 - Hessler, Carl Arv.: Den socialdemokratiska arbetarrörelsen ur några sociologiska synpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
CARL ARV. HÄSSLER
tens tillkomst har läget i grund förändrats. Arbetarna ha fått pröva
sina krafter på små, närliggande mål, de ha fått erfara ansvaret
av beslut och handlingar, de ha i organisationsarbetet måst lära
sig att taga hänsyn till avvikande meningar och intressen och de
ha fått tillfälle att medverka vid sociala institutioners omgestaltande
och nyskapande. Med organisationsfrihetens genomförande
öppnades en av de dammluckor, som förde arbetarrörelsen in i dess nya
strömfåra, där den lämnat bakom sig sitt obändiga, dånande trots
och sakta flyter fram i reformismens lugna glid. Men rätten till
organisation har varit av icke mindre betydelse för samhället i dess
helhet. "För att ett modernt samhälles värde för lönarbetaren skall
vara så stort, att det icke hotas men väl pådrives i sin
utveckling av hans sociala missnöje, fordras blott, att
han känner sig socialt fri — och det första villkoret är intet annat
än ett visst mått av ekonomisk organisationsfrihet"
(Gustaf F. Steffen: Lönarbetaren och samhället, sid. 273). — Samma
i organisationen inneboende ’ ’konserverande’’ tendens kan iakttagas,
om en annan aspekt av arbetarrörelsen belyses. Organisationens,
partiets makt är i vår parlamentariska tid avhängig av antalet
röster. Men för att åstadkomma en ökning av de med partiet
röstandes kvantitet, måste partiprogrammets kvalitet avpassas efter
dessa ofta moderatare elements önskemål, och ledningen måste avstå
från att bedriva en strängt principiell politik. Sedan partiet blivit
stort och mäktigt och förfogar över ansenliga ekonomiska medel,
svänger också dess taktik om från revolutionär aggressivitet till en
mera avvaktande och försiktig strategi. Man vill icke sätta på spel
årtiondens mödosamma uppbyggnadsarbete, den framväxta
byråkratins existensmöjligheter, hela partiets vara. Så har
organisationen i viss mån upphört att vara blott ett medel för ett måls
uppnående och övergått till att bli målet självt. Arbetarrörelsen får
dock icke låta sig hejdas där. Dess ledning måste ständigt på nytt
söka sig tillbaka till den djupaste kraftkällan, massans tro på
framtidsmålets förverkligande. Arbetarrörelsens medel kunna
modifieras, de kunna växla och lämpas efter tidslägets krav. Men på
rörelsens slutliga målsättning får ledningen inför massans ögon icke
göra avkall. Den skulle i samma ögonblick gå den drivkraft
förlustig, utan vilken arbetarrörelsen skulle upphöra att spela sin stora,
historiska roll och inom kort vara ett avslutat kapitel i det förflutna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
