Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1929 - Hessler, Carl Arv.: Den socialdemokratiska arbetarrörelsen ur några sociologiska synpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
CAKL ARV. HESSLEÜ
trodde sig aiia en krass karriärjägare och opportunist. — Den
föregående framställningen av arbetarledarens naturell är givetvis en
stark renodling av problemet. Den socialdemokratiske ledaren är
företrädesvis — icke enbart — det ena eller det andra. Det gäller
alltså ett både — och, icke ett antingen — eller. Den äkta ledarens
egenskaper och demagogens kämpa om utrymmet i arbetarledarens
psyke.
Frågan om ledarens uppgifter har redan berörts. Det har
konstaterats, att han har att påverka massviljan, att sköta partiets
organisatoriska och förvaltningstekniska uppgifter o. s. v. Under
arbetarrörelsens tidigare skeden fullgjorde han vanligen samtliga dessa
åligganden. Han var den dominerande figuren, som behärskade
och överblickade allt. Den tidens ledarideal var en man med
resning och pondus, en man som var huvudet högre än allt folket. Det
idealet har nog hos de flesta ännu icke förbleknat. Men man tar
kanske då icke tillbörlig hänsyn till att nutidens partipolitik ställer
andra och flera krav på en ledare än vid tiden för rörelsens
samling och genombrott. Den möderne arbetarledaren kan omöjligen
behärska den mångfald av uppgifter på vitt skilda områden, som
äro förenade med ett stort, parlamentariskt partis verksamhet. Så
uppstår en rad av ledare, av vilka var och en är fackman och
auktoritet på sitt område men ingen ledningens dominant. Därmed har
också massan förlorat förmågan att i någon nämnvärd utsträckning
påverka ledarens mening, ty denna får alltmer prägel av
specialiserad fackkunskap. Förtroendemomentet, som utgör en betydelsefull
grundval för varje ledarskap, kommer också att spela en än större
roll, då massan icke längre kan kontrollera sin ledares
förehavanden i alla de förvaltningsorgan och kommissioner, varav han är
medlem. Massan kan på sin höjd ge direktiv om allmänna
grundlinjer, men alla politisk-taktiska detaljfrågors öde ligger i ledarens
hand. Ledaren å sin sida har tillfälle att genom pressen och andra
informationsmedel i väsentlig grad utbilda massans mening, och när
sedan hans framställningar i det offentliga livet synas vara en
reflex av denna mening, säger han sig ha ’ ’avlyssnat folkmeningen’’
— Ledarens kall är icke minst uppfostrarens. Hans moraliska
kvalifikationer äro därvidlag av icke mindre betydelse än hans
intellektuella. Ledaren påvilar det att ge en god inriktning och
målsättning åt massans obestämda, vagt uttryckta önskningar. ’ ’Just de
socialdemokratiska ledarnas uppgift vore det, att efter förmåga ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
