Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1929 - Hessler, Carl Arv.: Den socialdemokratiska arbetarrörelsen ur några sociologiska synpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SOCIALDEMOKRATISKA ’ARBETARRÖRELSEN 149
beta på en successiv förbättring av de arbetande klassernas läge
utan att därvid någonsin förlora slutmålet ur sikte ... Icke socialism
eller social reform utan socialism och social reform borde alltså deras
lösen lyda" (Werner Sombart: Sozialismus und soziale Bewegung,
6 uppl. sid. 323). Den möderne arbetarledaren måste ge sig hän
åt det tålmodiga, omsorgsfulla detaljarbetet i rörelsens tjänst, under
det att han har blicken ständigt riktad framåt mot rörelsens slutmål.
§ 12. Det kollektiva ledarskapet.
Den socialdemokratiska arbetarrörelsen utvecklade under sin
tillvaros första skeden ett mycket primitivt organisatoriskt liv.
Funktionärernas antal var ringa och fåtaliga voro deras uppgifter. Det
gällde huvudsakligen endast att sprida socialismens idéinnehåll och
att egga massorna till samling under socialismens fanor. Men då
de organiserade medlemmarna alltmera växte i antal, partiets kassor
fylldes och det snart nog gjordes behov av en egen tidningspress,
måste det förut frivilliga och oavlönade amatörarbetet i
föreningarna kompletteras och delvis ersättas med permanent, fast avlönad
yrkesverksamhet. Förvaltningsuppgifternas differentiering
fortskred, de blevo av en alltmera komplicerad natur och ställde allt
större krav på sina handhavares teoretiska insikt och praktiska
erfarenhet. Staben av fast avlönade tjänstemän var alltjämt i växande,
byråkratiseringsprocessen fortskred. Men samtidigt som rörelsens
makt och inflytande ökades, samtidigt blevo dess taktiska och
organisatoriska frågor alltmera invecklade och svårlösta, och inan ansåg
dem icke längre lämpligen kunna hänskjutas till samtliga
partimedlemmars avgörande. Byråkratins högre instanser började själva
fatta beslut i viktiga frågor, de togo av egen maktfullkomlighet
hand om partiets ledning. Tjänstemanna-skåpet hade utvecklats
till ett kollektivt ledarskap.
Det socialdemokratiska partiets ledning brukar vanligen ha
följande konstitution: Partiets högsta myndighet tillkommer
partikongressen, som har att besluta om partiets program och göra
uttalanden om de allmänna politiska riktlinjerna samt att välja
medlemmarna av partistyrelsen. — Massan, varmed jag i detta
sammanhang avser de organiserade partimedlemmarna, har stundom sökt
hejda den nyssnämnda utvecklingen i byråkratisk och oligarkisk
riktning och tvinga representantviljan till underdånighet under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
