Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1929 - Hansson, Bertil: Kraftmätningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAFTMÄTNINGEN
217
tillgodogjort sig under landsflykten, och den materialistiska
historieuppfattningen, som redan topphuggits av den åldrige Engels,
synades på nytt i sömmarna. Slutligen var Bernstein djärv nog att
spika fast den nya parollen, som blev reformismens ledstjärna:
rörelsen är allt, det slutliga målet, såsom det vanligen uppfattas,
rätt likgiltigt. Bernsteins till synes paradoxala mening får ej fattas
efter bokstaven. När i våra dagar Hendrik de Man gör sig till tolk
för en liknande uppfattning, bär denna på ett helt annat
betydelseinnehåll. Härom senare. Tanken, som Bernstein med okuvlig energi
tvingade att segra, var närmast den, att man strängare än hittills
skett måste betona vardagens frågor och strävanden.
Revolutionstanken smulades sönder i femörespolitik, och det omedelbart
förestående tusenårsriket blev en hägring, som bleknade och svann.
Men namnet Karl Marx lyste alltjämt med oförminskad styrka.
30 år ha förflutit, sedan den revisionistiska kampen rasade i
Tyskland. Världskriget, revolutionerna och de demokratiska
genombrotten bilda nu en verkningsfull bakgrund till den strid, som i de
yttersta av dessa dagar på nytt blossat upp kring Karl Marx’ lära.
Och en ny vetenskap, psykologin, sätter nya, farliga vapen i
händerna på marxismens motståndare, när dessa nu gå till attack i sitt
bistra beslut att tvinga fram en omvärdering av alla knäsatta
värden och åskådningar inom socialismen. Centralfiguren, kring vilken
den antimarxistiska oppositionen av i dag fylkar sig, är den belgiske
socialisten Hendrik de Man. Under titeln "Socialismens Psykologi"
föreligger sedan ett år tillbaka hans uppmärksammade bok i svensk
översättning. (Tidens förlag.)
Hendrik de Mans tankerevolt syftar djupt. Där skall ej finnas
sten på sten kvar i hela den stolta tempelruin, som marxtraditionen
skapat, om hans opposition slår igenom och segrar. Allt skall
förnyas från grunden, såväl tänkesätt som taktik. Värderingen måste
bli en annan. Hendrik de Man går in för att spoliera klassmoralen
i hävdvunnen mening och drar upp grundritningen till en ny
socialistisk etik med krav lika hårda som en Kants kategoriska imperativ.
Den fundamentala skillnaden mellan honom och Bernstein ligger i
öppen dag. Det är mindre en vetenskaplig granskning av
marxismen, de Man avser med sitt arbete. Det är en skit uppgörelse med
tänkesättet Marx. (Det är här den sårbara punkten hos de Man
ligger, det är också här hans motståndare Karl Kautsky i Tyskland
och Arthur Engberg i Sverge sätta in sin mördande motkritik.
Härom senare). Och en kritisk uppgörelse med marxismen’’, säger de Man
själv vid tanken härpå, "ställer därför i våra dagar helt andra
frågor i förgrunden än Bernsteins marxkritik i slutet av förra seklet.
Bernstein ville ’ ’revidera’’ vissa delar av den marxska samhällsläran,
vilka syntes honom stå i motsägelse till den ekonomiska och sociala
utvecklingen på hans tid i teorierna om proletariatets växande
elände, om den kapitalistiska driftkoncentrationen, om värde och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
