Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1929 - Hansson, Bertil: Kraftmätningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
BERTIL HANSSON
Den gör uppror. Hendrik de Man skriver: ’’Unga människor
liksom intellektuella se i politiken endast förverkligandet av en idé,
som på en gång är moraliskt och rationellt motiverad. I synnerhet
sedan krigstidens erfarenheter skakat förtroendet till så många ideal,
längtar den tänkande unga generationen framför allt till en tro, vars
uppriktighet framträder genom att den blir en ödesbestämmande
kraft för var och en. Detta är den djupare liggande grunden till att
såväl unga människor som socialistiskt kännande intellektuella ha en
rent affektiv motvilja mot marxismen; den är för dem på en gång
alltför stel och ofri som tankemetod och ej tillräckligt förpliktigande
som livsåskådning." Hendrik de Man slungar ut sin bannlysning
över marxismen både som forskningsmetod och som livsåskådning.
Allt åker med i fördömelsen. Sammanblandningen blir ödesdiger
för honom själv, när han råkar ut för sina kritikers knytnävar.
Hendrik de Man berättar. Han har sett och upplevt det han talar
om. Det är minnen, som tränger sig på, sanningar, som slagit
honom blodig. Han är inte vetenskapsman, när han skriver detta
––––––däri ligger hans styrka. Han endast relaterar de tankar,
som sökt honom på hans vandringar under ett kvartsekel som
verksam socialist. Det står var och en fritt att tvivla på hans ord.
Ris-ken förefaller minimal.
Det är vandraretankarna, som utgöra höjdpunkterna i Hendrik
de Mans andliga självbiografi — icke det kvasivetenskapliga
hopkoket på Freud et consortes. Hendrik de Man har anlagt ett
indi-vidual-psykologiskt betraktelsesätt på kollektivföreteelser och
därigenom enligt Freudexperterna gjort sina undersökningar till
karikatyr av vetenskap. Som vetenskapsman — med eller mot sin vilja
— hoppar han över skaklarna för sin uppgift: han blir textkritiker
utan att känna till det material varmed han rör sig, och sin
undersökningsmetod handhar han med en intellektuell fördomsfrihet, som
ibland gränsar till cynism. Sådant tynger givetvis hårt på
"Socialismens Psykologi". Det är enfaldigt att bortse från detta faktum,
hur högt man än värderar bokens förtjänster i övrigt. Hendrik de
Man är icke någon vetenskapsman, och någon vetenskaplig
uppgörelse med den historiska marxismen kommer han säkerligen aldrig
att kunna prestera. Hans styrka ligger på ett helt annat plan än
det rent vetenskapliga: han är "en vandrer", en genial upptäckare.
Och han har blick för det väsentliga. Men som vetenskaplig
kritiker bär han på förhand ett underbetyg i bakfickan. Redaktör
Arthur Engberg har gjort sitt bästa för att övertyga svenska folket
om detta faktum.
Sedan en kort tid tillbaka föreligger dennes "Karl Marx eller
Hendrik de Man" i bokform (Tidens förlag). Man kan omöjligt
tillbakahålla en vemodig reflexion, när man tagit del av de tretton
teserna: vilken ödets ironi har tvingat denne Marxkännare att överge
forskarbordet ? Den svenska Marxlitteraturen hade varit åtskilligt
rikare, om han kunnat fortsätta det arbete, som hans beundrade lä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
