Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1929 - Hansson, Bertil: Kraftmätningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
BBftflL ÖAttSSOtf
det över bord och ersätta det med ’intuitiv upplevelse’ " Och så
fortsätter Engberg: "De Man formulerar sin misstro mot det
vetenskapliga tänkandet sålunda:
’Ha vi den tron, att det som vi göra är det goda, vad ha vi då
för ytterligare behov av tron att vetenskapen nödvändiggör detta
godas seger? Endast den mekaniska vetenskapen, vetenskapen om
tingen, kan nå fram till en dylik förkunskap om verkningarna,
eftersom den allena behöver den. Människan som bygger en maskin,
måste på förhand kunna ur vetenskapliga lagar härleda, att och
huru den skall fungera. Den vetenskap åter, som till föremål har
människans sociala handlingar, kan icke ha kunskap om framtiden,
eftersom den icke behöver äga kunskap om den utöver den
nuvarande handlingens räckvidd. Det är nog att socialismen tror på sin
framtid, den är en tro, det lär oss den psykologiska vetenskapen.
Den är kärlek. Ynglingen, som älskar en flicka behöver ingen
vetenskap’ " (sic!). Punkt och slut på citatet! Det låter ju hemskt.
Visserligen är det sant, att tro kan rubba berg och tvinga sina
bärare till sällsamma prestationer, men att pådyvla den ovannämnda
kulturfientliga biverkningar låter onekligen en smula brutalt.
Lyckligtvis har Hendrik de Man aldrig haft dylika avsikter; det är
Engberg, som i sin stridsiver tappat bort halva citatet och därigenom
vanställt det hela. Slå vi upp det antydda stället i "Socialismens
Psykologi" (del II, sid. 272) återfinna vi citatet så lydande: "Det
räcker att socialismen tror på sin framtid. Den är en tro. Det lär
oss den psykologiska vetenskapen. Den är kärlek. Ynglingen, som
älskar en flicka, behöver icke någon vetenskap, som genom att mäta
hennes lemmar och analysera hennes hudpigment och genom att
granska hennes tandgård bevisar att hon är vacker: det är
skönheten i hans kärlek till henne som gör henne vacker. Den som
kämpar för en bättre samhällsordning behöver icke vetenskapligt bevis
för att denna ordning med nödvändighet måste komma. Bet räcker
att hans samvete bjuder honom att eftersträva det."
Hendrik de Mans poesimättade förklaring kan återföras på en
allbekant psykologisk erfarenhet, som inte tarvar några ytterligare
kommentarer.
Det finns emellertid ett avsnitt i Engbergs lilla ’broschyr, som
borde fått mera central plats i framställningen: varnandet för den
pjunkiga "översocialism", som nu har vissa utsikter att växa sig
bred tack vare de Mans ofta mycket diffusa och konturlösa etik.
Vidare det klara och utan tvivel välgrundade avståndstagande från
de Mans våldsamma och något enfaldiga förgudande av de
intellektuella och dessas kommande betydelse för socialismens utformning.
Det är säkerligen inte endast pietet mot den vetenskapliga
socialismens grundläggare, som tvingar Arthur Engberg att låta Marx’
flammande maning gå vidare: arbetarklassens frigörelse måste bli
arbetarklassens eget verk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
