Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1929 - Stolpe, Herman: Konsumentkooperationen i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSUMENTKOOPEEATIONEN I RYSSLAND
233
under sådana omständigheter lämpligast att överge
naturahushållningen och återinföra fri penninghushållning. Centrosojus fick
överhuvudtaget större frihet än tidigare att enligt gottfinnande
fixera varupriserna i konkurrens med den privata handeln, som
aldrig kunnat utrotas och 1921 uttryckligen erhållit rätt att existera.
Det kan äga intresse att se, vilka omsättningsresultat de till
Centrosojus anslutna föreningarna nådde vid denna tid. Enligt
centralens egen statistik utgjorde tiden oktober 1922 till oktober
1923 försäljningen till konsumenter i industriarbetarföreningarna
194 milj. rubel och i bondeföreningarna 131 milj. rubel. Hela
antalet fackligt organiserade arbetare utgjorde i april 1923 närjnare
5 milj. personer, vilkas samlade lön uppgick till cirka 1 miljard
rubel. Konsumtionsföreningarnas andel i arbetarnas totala budget
var alltså 19 procent, en siffra som torde sjunka till hälften, om man
tar hänsyn även till de icke fackligt organiserade konsumenter, som
använde sig av konsumtionsföreningarnas varuförmedling. En
liknande beräkning för böndernas del resulterade i siffran 12 procent.
Trots alltså att de kooperativa företagen på allt sätt gynnades av
staten och ägde förmånsrätt vid avsättningen av statsindustrins
produkter, hade vid denna tid den privata handeln utvecklats därhän,
att den spelade en många gånger större roll i folkhushållet. Av
inalles 460,000 handelsföretag med en omsättning om 2,537 milj.
rubel voro 420,000 privata och 28,000 kooperativa med resp. 1,667
milj. och 294 milj. rubels omsättning. Övriga företag voro ledda
direkt av staten. De kooperativa företagen voro huvudsakligen
detaljhandelsföretag, medan de statliga i högre grad sysslade med
grosshandel.
Då den privata affärsverksamheten trots alla ansträngningar, som
gjorts att genom förordningar och förmåner gynna framväxten av
kooperativa och statliga företag, visade en så utomordentlig
expansionskraft, måste sovjetregeringen återigen vidtaga förändringar i
den bestående ordningen, för så vitt den ej ville se, hur statsdrift
och kooperation så småningom konkurrerades ut från vida
verksamhetsfält. Enligt beslut i maj 1924 beslöt man att låta grosshandeln
i görligaste mån övertagas av rent statliga företag, medan däremot
detaljhandeln angavs såsom kooperationens verksamhetsfält. Man
insåg, att man begått ett allvarligt fel genom att söka uppifrån
organisera den kooperativa verksamheten och beslöt att i stället
fortsätta ytterligare några steg mot större rörelsefrihet för de kooperativa
företagen. Tidigare hade man konstruerat ett detaljerat
organisationsschema, enligt vilket rörelsen skulle byggas upp. Nu övergav
man dessa ofta svårrealiserbara och i praktiken tungrodda
organisationsprojekt och gav den kooperativa rörelsens målsmän större frihet
att med hänsyn till det praktiska livets och den ekonomiska
utvecklingens krav bygga upp den kooperativa rörelsen. Tidigare hade
man lagvägen tvingat varje medborgare att inskriva sig som
medlem i en konsumtionsförening. Nu lämnades varuförbrukarna val-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
