Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 5, 4 sept. 1929
- Hansson, Bertil: Knut Hamsun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNTTT HAMSUN
291
"Att leva det är smärta, det är kval och klara tårar,
det är stormande glädje och länga bittra år,
det är allvar och kamp och äventyr, som dårar,
det är dödligas jubel i den eviga vår."
*
En gång har emellertid Knut Hamsun grundligt förnekat sina
rebeller och rutel0se Kometer och därmed också sitt eget sanna
diktar jag. Isak, "Markens Gr0des" ypperlige programchef, har
ingenting att göra med dessa. Han förstår dem inte, han sparkar
bort dem, ty han är en frukt av kultur-filosof en Knut Hamsun
mera än av diktaren. "Sult", "Fan" och "Victoria" tillhör alla
nittiotalet, "Markens Gr0de" skrevs 1917. Vandraren har åldrats
och blivit vis. Rebellen har slocknat. Diktaren ställer sina
talanger till kulturfilosofens disposition. Och denne blir reaktionär.
Se ovan.
En omvärdering har skett. När "de vanskelige firti-årene" är
över, ser Knut Hamsun på tillvaron med andra ögon. ’ ’Man maler
ikke ustraffet fännen på veggen i år efter år" anmärker Sigurd,
Hoel fyndigt vid tanken på detta faktum.1 ’ ’Så länge hadde Hamsun
fremstillet femtiårsalderen som tiden for en manns åndelige d0d,
at han selv kom inn i sin egen tenknings hjul.––––––Ved selv-
suggestion blev femtiårsalderen en virkelig krise. Og så blev da
de senere böker delvis skrevet i slagskyggen av det sp0kelse dikteren
selv hadde manet frem" tillägger Hoel utan att finna den
psykologiska lagbundenhet, som tvang rebellen och den romantiske
vandraren att vika tillbaka för en reaktionär samhällsfilosof och "en
realist som ikke hadde den fulle klang i r0sten" (Hoel).
Förhållandet har redan tidigare berörts. Knut Hamsun revolterade mot
verkligheten under trycket av en olidlig inre osäkerhet, som svälten och
barndomens lidande frambragt. Men fri blir han aldrig, och när
den andliga spänstigheten slappas med åren faller han tillbaka.
Modersmiljön assimilerar honom på nytt. Eevolten, vars strålande
upptakt kom samtiden att stelna av indignation, dras aldrig ut i
sina sociala konsekvenser. Den förtonar i idyll, i grånad
levnadsvishet, i ära, berömmelse och Nobelpris. Men ’Tan’’-löftena höll
under tiden på att svälta ihjäl. För dem betydde Knut Hamsuns
utveckling till socialt erkännande en katastrof. Ty deras livsluft
är en annan än den ljumma, borgerliga idyllens. Den sista gången
"vandreren" visar sig är 1912. Då är han gammal och trött. Han
spelar inte ens med sordin. Hans enda glädje blir nu "at sitte i
Ensomheten i Skogen og ha det godt og m0rkt omkring sig". Det
är sista gången vi hör talas om det välbekanta "jeg" i någon av
Knut Hamsuns böcker. Men det beror på att han från och med
1 Sigurd Hoel: "Knut Hamsun 70 år." Samtiden. Hefte 6. 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:35:59 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1929/0297.html
