Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 4 sept. 1929 - Hansson, Bertil: Knut Hamsun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
BERTIL HANSSON
"Den sidste Glœde" bär på ett annat jag. Den verklighet, som han en
gång revolterade mot, tvingar honom nu till en radikal omvärdering
och frontförändring. Modersmiljön sluter honom åter helt till sig.
Utvecklingen når sin kulmen med romanen "Markens Gr0de". Och dä
först anser Svenska Akademin honom värdig ett Nobelpris... "Det
er komisk, og en Vandrer ler av det som er saa komisk..."
"Markens Gr0de" skrevs och slog igenom, medan världskriget
rasade. Detta förklarar åtskilligt. Den blev en nordisk pastoral,
en idyllens skansborg långt uppe i den fjällhöga ödemarken
fjärran från kanonbuller och kristidssurrogat. Den gode Isak, det stora
eposets hjälte, är nog skäggigare än Watteaus rokokoherdar och
behandlar säkerligen spaden med större mästerskap än flöjten men
lider i övrigt under samma dorn; han är en abstraktion, den
personifierade lantliga visheten och sundheten, kemiskt fri från alla
mänskliga svagheter och följaktligen omänsklig. (Att herdinnan
konstruerats harmynt förmår knappast rubba det intryck av
verklighetsförfalskning, som den solida bonderomanen otvivelaktigt
skänker). "Markens Gr0de" blev en utopi, framtrollad av en stor
stil-konstnär och skänkt åt en samtid, som led av splittring och
upplösning. Idyllen blev den skenbara räddningen för alla trötta
själar. Hamsun skapade ett paradis åt dessa, mera lämpat efter våra
nordiska breddgrader. Det är kanske mer än en händelse, att Isak
bär ett bibliskt namn. Men den himmel, som välver sig över idyllen,
är en annan än "vandrerens". Denna är för hög och för kall för
ljumma själar. Hamsun kastrerade sitt paradis i "Markens Gr0de"
Bra så. Kunskapens träd på gott och ont har på förekommen
anledning blivit uppryckt med rötterna, den listige ormen har
ty-nat bort i pur desperation, Adam och Eva är sedan långliga tider
bortjagade ur Edens lustgård. I stället larvar fader Isak med
hacka och med spade som en gammal belåten kornknarr omkring i
den feta och skinande boskapslyckan. Menschlich, all zu
mensch-lich!
Det blev massvandring till oskuldslandet hos fader Isak, denne
lockande sol- och vårprofet, som hade mod att hugga av den gordiska
knuten och lösa den blödande tidens problem — medelst åkerbruk
och boskapsskötsel. Isak blev en av de många gudarna för tidens
,?haabl0se Slægter". Man solade sig i hans bredbenta sundhet, log
förstående åt hans heliga enfald. Han omhuldades och filmades
och skickades världen runt. Upplagorna blev legio, och Svenska
Akademin upptäckte plötsligt att Norge fått en stor diktare. Knut
Hamsun kanoniserades och hans namn inskrevs i den gyllene boken.
Så småningom gick ruset över, och verkligheten trängde sig åter
in på livet, splittrad och rolös som förut...
Låt oss ett ögonblick dröja vid denne Isak, centralgestalten i
"Markens Gr0de", det personliga, koncentrerade uttrycket för den
äkt-nordiska sundhet — som beklagligt nog varken är äkta, sund eller
nordisk och lyckligtvis aldrig existerat utom i de rousseauanska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
