Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 4 sept. 1929 - Hansson, Bertil: Knut Hamsun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT HAMSUN
293
lantmannaidyllerna. Isak behöver aldrig befara att råka ut för
den svenske dannemannen Love Carlssons nybyggare-bekymmer.
Därtill är han alltför osammansatt; hans sällsamma enfald och sega
envishet smider kring hans själ en stålrustning av dygder och
tvångsföreställningar, mot vilken yttre makter platt intet förmår.
För inre konflikter är han a priori bevarad. Han är övermåttan
lycklig i sin solida harmoni. Och han hatar den moderna, urspårade
kulturen i alla dess yttringar. Rousseau har säkerligen aldrig haft
en mera läraktig pionjär. Först efter hård självövervinnelse
förmår sig Hamsun att utrusta honom med skor på fötterna, och när
denne vid ett tillfälle knogat många, långa mil genom urskogen för
att — egendomligt nog — skaffa hem en spis till nybygget, bär
han denna hem på sin breda rygg. Isak avskyr den moderna
tekniken, som endast gjort människorna osunda och olyckliga.
Följaktligen hatar han också allt vad dragkärror heter, som endast vittnar
om denna kulturdekadens. Isak bär spisen hem och överlever
strapatserna. Vilket skulle bevisas.
Isaks olympiska ro går långt utöver mänskliga mått. Givetvis.
Hans panna måste tindra i samma andaktsfulla frid, antingen han
sår sin åker eller överraskar sin storstadsförgiftade och mera
varmblodiga maka under ömma situationer med traktens telefonarbetarc.
Isak blir aldrig vred. Isak får aldrig slå näven i bordet och ryta.
Sådant tillåter inte Hamsun sin skyddsling. Ett enda vredesskall
från denne skulle ofelbart förmörka solen i detta idylljusa
sommarrike och krossa harmonin. Ty allt är saga, dröm och
drivhusromantik. Därför måste Isak ständigt tänka på att vara lugn.
Centralgestalten i det hamsunska nybyggar-eposet blev aldrig
mer än en litterär konjunkturtyp, bräddad av den mystiska makt,
som alltid utstrålar från en genomharmonisk och idylldränkt
människa, som har ytterst få beröringspunkter med en hungrig Sokrates.
Han steg fram som en profet i en tid, som led av splittring och
anarki, och han frälste själar i tusental. Hans rousseauanska
evangelium var enkelt och lättfattligt, som en patentmedicin måste vara:
han vände ryggen åt de sista hundra årens utveckling och dök på
huvudet in i mångmilaskogens djup. Hans kulturanalys är om
möjligt lika enfaldig och ohistorisk som Nationella
Ungdomsförbundets. Det är elakt sagt om Isak men tyvärr alltför sant. Och han
följdes med vemodsmättad sympati av alla sjuka själar, som tröttnat
på samhällsbråk och vardagsbekymmer och nu längtade efter
idyllens ro. Isaks enkla maximer blev för dem ett nytt stimulansmedel,
ett nytt kokain, lagligen skyddat av Svenska Akademin. —
Problemens tid var förbi. Böjgen firade orgier i själar och parlament.
Isak personifierar den kontradiktoriska motsatsen till
"Vand-reren", rebellen, "den rutel^se Kometen". Följaktligen välsignas
han också med många barn, god och tjänlig väderlek samt ett långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
