Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 4 sept. 1929 - Hansson, Bertil: Knut Hamsun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
BERTIL HANSSON
välsignelsebringande liv. Han slipper dö en kvalfull död, vilket
ofta blev "vandrerens" lott. Isak dör överhuvud inte alls i
romanen. Detta är också tämligen onödigt. Som människa är han
nämligen dödfödd, och hans skenliv här på jorden är blott ägnat att
symbolisera ett reaktionärt kulturpolitiskt program och följaktligen
inte underkastat några mänskliga lagar. Det hela ser ut som en
tanke. Hade måhända Knut Hamsun en förkänning av att den
bild han mejslade fram av Isak var falsk från begynnelsen? I så
fall var ett bakslag att vänta. Det kom. Knut Hamsun förbrukade
sin kraft på att blåsa liv i en död, och följderna uteblev inte. De
båda romaner, som nu med jämna mellanrum följer efter
’’Markens Gr0de" — "Konerne ved Vandposten" och "Sidste Kapitel"
— speglar en tydlig upplösning i den norske Nobelpristagarens
konstnärliga skaparkraft.
"Konerne ved Vandposten" (1920) är från början till slut en
enda stor orgie av livsleda och människoförakt. Även Knut
Hamsun fick dela en Astolfs öde, sedan han efter välförrättat värv
lämnat Isak och dennes idyllvarma himmel och klivit ur
mångmila-skogens djup ut i verklighetens värld. Drömmen var slut.
Desillusionen och grådasket tog vid. Reaktionen infann sig. "Konerne
ved Vandposten" förintade i grund Svenska Akademins
förhoppningar och blev allmänt betraktad som början till slutet på Knut
Hamsuns diktarbana. Norge begrät sin store diktares öde och
önskade honom en vacker och rofylld ålderdom.
Romanens huvudfigur, snöpingen Oliver, är utan jämförelse den
mest makabra varelse, som skuttar omkring i den hamsunska diktens
rika bildgalleri. Grenom en beklaglig olyckshändelse har han blivit
berövad alla utsikter att som man göra sig gällande, och han
framsläpar sina dagar som ett människovrak, ett stycke personifierad
icke-natur, en styggelse inför Gud och människor. Sitt livs enda
stora ögonblick genomlever han under en tid, då han utan grund
misstankes för att ha satt ett barn till världen, men även den
illusionen slocknar, när faktum konstateras. Så småningom utsuddas
alla mänskliga egenskaper hos honom. Träbenet blir till slut det
enda som markerar sambandet mellan honom och skapelsens herrar.
"Sidste Kapitel" är thesso lik. Romanen om den stympade,
sett ile matrosen äger intresse uteslutande som ett psykologiskt
aktstycke. Oliver måste skapas, därför att Isak fanns. Båda är
förfalskade mynt: den ene bottensund, den andre genomvidrig, båda
omänskliga, alltför omänskliga. Antitesen måste genomföras för att
återställa jämvikten i Knut Hamsuns själ.
Äntligen blir "Landslrykere" synlig (1928). Pan har vaknat,
klagat och krävt en Ehrenrettung. Knut Hamsun ger honom den.
Han lämnar den moraliserande kulturkritikern åt sitt öde. Rollen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
