Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 okt. 1929 - Tiander, Karl: Saarfrågan och Nationernas förbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
KARL TIANDER
Lambert* hade Eault en säker majoritet i regeringen och kunde
genomdriva vad han önskade. Som regeringens generalsekreterare
utnämnde han sin systerson Morize och ehuru ungdomen var den
enda framstående egenskapen som utmärkte Morize anförtroddes
honom Saarområdets finansväsende, handel och industri,
tullfrågorna, bergförvaltningen och lufttrafiken med Frankrike. Det måste
vara en synnerligen mångsidig herre, denne monsieur Morize! Men
icke nog härmed, alla ansvarsfulla poster besattes med fransmän.
Polischefen, chefen för lantgendarmeriet, post- och telegraf direktion,
järnvägsstyrelsen voro idel fransmän. Regeringens sekretariat
bestod ännu 1923 av 8 fransmän och 1 luxemburgare, inrikesärendenas
styrelse av 4 fransmän, polisstyrelsen av 6 fransmän, 1 schweizare
och 1 polack o. s. v.2
Under dessa förhållanden, då fransmännen lagt under sig hela
regeringsapparaten och dessutom genom de franska trupperna
faktiskt behärskade Saarområdet, togs ingen hänsyn till Saarbef
olknin-gens rättigheter. Redan under sommaren 1920 (regeringen hade
då bestått knappt 6 månader) nedlade Saarbefolkningens
representant, den ansedda industrimannen von B och sitt mandat, emedan
ban icke kunde godkänna den franska våldspolitiken. I hans
ställe invaldes i regeringen en franskvänlig läkare i Saarlouis, doktor
Hector. Densamma hade på ett mindre hedrande sätt manifesterat
sin förkärlek för Frankrike 1919, då Clémenceau och "Wilson
disputerade om Saarområdets öde. När Clémenceau en dag åberopade
de adresser, som utgingo från 100,000 i Saarområdet bosatta
fransmän eller personer, som sympatiserade med Frankrike, då blev
Wilson ovillkorligen tveksam. Frågan är blott, huru dessa adresser
tillkommit.
Via regeringskommissionen införde Frankrike ett skräckvälde i
Saarområdet. En förordning utfärdades den 7 mars 1923 att
varje politiskt uppträdande mot regeringen, Nationernas förbund
och dess medlemmar, Versailles-fördragets signatärmakter o. s. v.
i tal, skrift eller handling skulle beläggas med svåra straff ända
till 5 års tukthus. Till och med tal, som hållits utom Saarområdet,
kunde få sin näpst vid den skyldiges återkomst till hemlandet.
Ingen var mera säker för regeringens spioner och angivare.
Ärevördiga borgare drogos om natten ur sängen, skuffades i en bil och
1 En av de franska agenterna i Saarområdet löjtnant Bringolf skriver i sina
memoarer: "Belgiern Lambert tyckte vi mycket om. Han var åtminstone
öppenhjärtig och mera franskt sinnad än herrarna vid franska generalstaben...
En pålitlig vän hade vi i greve Moltke-Hvitfeldt, en parisisk dansk, som var
justitieminister’ \ (S. 231 a. Med oerhörd cynisk öppenhjärtighet berättar
Bringolf, s. 219—234, om franska penetrationspolitiken i Saarområdet. "Der
Lebensroman des Leutnant Bringolf sel. Zurich 1927).
Ovan citerade Bringolf skriver: "En ytterligare kristallisationspunkt för
franska Saarpolitiken var polisstyrelsen, som var helt och hållet fransk.
Genom denna maktkälla kontrollerade Frankrike Saarbefolkningens sinnelag.
Genom utvisningar skaffade vi de värsta skrikhalsarna bort." (S. 232 a.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
