Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 okt. 1929 - Strand, Sven G.: Vilhelm Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öppnad även for andra mänskliga värden. Han har kommit i kontakt
med Emerson, Swedenborg och Viktor Rydberg och lärt sig
uppskatta även deras lugn och harmoni.
Han har alltid fått föra en strid på liv och död mot fienderna
inom sig: pessimismen, tvivlet och oron. Hans upplevelser och
erfarenheter äro alltid intensiva och av stora mått. Han talar på ett
ställe om det lysande livsdådets eggare, och man skulle kunna säga,
att hela hans verksamhet gått ut på att finna dessa. Hans
själskamp har alltid präglats av mod och uppriktighet, och det är
därför den kan ge så mycket åt andra. Han slätar aldrig över, inte
ens i den mest lovliga avsikt, hur skärande och hemsk dissonansen
än kan bli, utelämnar han den inte. ”Livet är en arg sofist. Slå
av! Slå av! viskar det på tusen listiga variationer. Slå av på dina
obarmhärtiga, onödiga anspråk på dig själv, var människa som de
andra... livets själva ljuvliga styrkekälla låta de spillas i den stora
giriga öknen av detta: som de andra.” Ekelunds största seger,
mest beundransvärda triumf har varit, att han aldrig ”slagit av”.
Han har gått sin egen väg rakryggad och utan att tveka.
I hans senare verk kan man märka en stillsammare, mindre
högspänd ton, horisonten har börjat klarna. Han lägger nu allt större
vikt vid klarheten, renheten, den sanna glädjen. Karakteristiskt
heter ett av hans arbeten från denna period Metron — medelmåttet.
Han förkunnar nu ”livets högsta njutning: sinnets sköna ordning
och jämna rörelse”. Han böjer sig för begränsningen, saktmodet,
fromheten. Livet ter sig fortfarande rått, fult, måttlöst och
förvirrat, men ändå är metron en realitet. ”I de goda stunderna ser
man på själva de svartaste demonerna i sitt hjärta med en
godmodig blick —: det är ju tack vare dem man vet bättre än de andra,
de goda och fridsamma, att njuta av den underbara guldranden
om livets ting, tack vare dem man vet vad mått och mitt är.” Man
förstår inte denna Ekelunds ståndpunkt, om man inte ser den mot
bakgrunden av hans tidigare verk. Om någon har verkligen han
fått kämpa sig till sin position, om någon vet han, hur dyrköpt
denna metronförkunnelse är. Man begår emellertid ett betänkligt
misstag, om man i den inlägger betydelsen av ”medelmåtta”,
lidelsefrihet, kompromiss.
Allt mer inriktar han sig på att finna medlen att bevara själens
hälsa. Gärna använder han uttryck som ”sök våren i dig själv”,
”det heliga barnet i livets råhet”. Han har kommit allt längre
bort från hatets och föraktets väg, han har funnit att den leder till
förtorkning, andlig sterilitet. Nu kräver han ”klaraste fromhet,
frommaste klarhet”, en ständig uppmärksamhet på allt, som kan
förråa och förfula själen. Det ståtligaste draget i hela hans
utveckling ligger kanske just i denna frigörelse från den negativism, som
ett tag höll på att alldeles få honom fången. Ens syn fördunklas,
om man inte ser stort och lugnt, det är en klarhet, som han nått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
