Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 6 nov. 1929 - Händelser och spörsmål - Jugoslavien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
439
talade dock icke samma språk. Över två tredjedelar av den nya statens
omkring 13 milj. invånare talade serbiska eller kroatiska och något över 1 milj.
slovenska. Men därtill kom i runda tal 200,000 andra slaver, en halv miljon
tyskar, ungefär lika många ungrare, lika många alb&ner och bortemot 200,000
rumäner. I fråga om religionen tillhörde 5,5 milj. den grekiskt ortodoxa
kyrkan, huvudsakligen serber, nära 5 milj. den romersk-katolska, mestadels
kroater och slovener, och bortmot 1,5 milj. bosnier var muhammedaner. Därtill
kom ett antal protestanter, grekiska katoliker och judar.
Det är ganska naturligt, om det skar sig, då alla dessa folk tillsammans
skulle bilda en stat. Det kunde man förutse, men man kunde också hoppas,
att motsättningarna så småningom skulle ge vika, då den politiska ställningen
dock väsentligt förändrats i överensstämmelse med mångåriga strävanden från
de flesta folkgrupperna. I stället blev det värre och värre. Främst var det
kroaterna, som kände sig åsidosatta till förmån för serberna. Förvaltningen
hade gjorts starkt centralistisk och det kan måhända vara ursäktligt, om man
i en kroatisk by kände sig en smula under förmynderskap, då exempelvis en
så enkel sak som förordnandet av en lärarinna i byskolan skulle skötas som
en regeringsangelägenhet i Belgrad av en serbisk minister.
Den starka och allt för starka centraliseringen ledde till klara autonomistiska
strävanden bland kroaterna, strävanden, som ibland tog sig rätt groteska
uttryck. Det parlamentariska arbetet blev under denna ständiga nationella strid
till slut så gott som omöjliggjort. Det gick ju till slut så långt, att det
kroatiska bondepartiets ledare sköts ned under förhandlingarna.
Det var nu monarken grep in och suspenderade författningen. Parlamentet
och alla valda församlingar upplöstes. Alexander I gjorde sig till diktator
med en regering under ledning av generalen Jivkovitj som exekutivt organ.
Det förbättrade emellertid till en början föga situationen. Man torde kunna
förmoda, att avsikten var fullt lojal. Då ett tillfredsställande av de kroatiska
önskemålen var oförenligt med ett upprätthållande av den statliga enheten,
sökte man tillmötesgå kroaterna på andra vägar bl. a. genom en utjämning
av skatterna. Då detta emellertid ledde till högre beskattning av serberna,
hette det från deras sida, att allting gjordes för att behaga kroaterna.
Det var icke nog med en ändring av författningen. Det krävdes också en
ändring av förvaltningen. ’ ’Förvaltningen är den arbetande författningen’’
och vid god förvaltning kan även en dålig författning fördragas men
knappast tvärtom.
Det är detta som nu skett, en nyorganisation av förvaltningen. Alldeles
betydelselöst är sannolikt icke, att till en början rikets officiella namn ändrats.
Landet heter nu Jugoslavien och icke ’ ’Serbernas, kroaternas och slovenernas
kungarike,\ Man har redan i namnet velat ta bort det som påminner om
de olika stammarna. Viktigare är dock, att landet indelats på ett helt nytt
sätt, enligt uppgift efter geografiska och kommunikationshänsyn. I varje fall
har man radikalt brutit med de gamla historiska gränserna mellan
provinserna. De nya gränserna mellan ,,banovina,,, som de nya administrativa
enheterna kallas, skära alla gamla skiljelinjer mellan de olika stammarna.
Namnen försvinna. Man har icke längre Serbien, Kroatien, Bosnien, Dalmatien etc.
utan helt andra områden.
De nya "banovina" är nio till antalet: Drava, Sava, Vrbas, Donau, Drina,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
